Reunion

Igår hade vi den numera årliga återträffen i stallet. Vi gamla "stalltjejer" träffades och red, fikade och pratade. Vi till och med hoppade lite! Som vanligt var det jättetrevligt och som vanligt känner jag av mina ben idag.

Så här såg min utsikt ut på juldagen.

Att packa eller inte packa

Som en del av er vet, avskyr jag att packa och det gäller oavsett om jag ska åka långt bort eller kort bort. Och imorgon bär det ju av norrut för julfirande med nära och kära, så det finns nu ingen återvändo. Hela dagen har således ägnats åt att undvika packningsuppdraget (och nu är det mitt i natten och antalet nedpackade saker uppgår till 0) vilket fick mig att tänka på följande av Ellen Degeneres. Här kommer ett litet klipp om att skjuta upp saker. Ungefär så där har min dag också sett ut (ca 4.15 in i detta klipp).
 

Julefrid

Tentan jag oroade mig över tidigare gick bra! Jag klarade den alltså, med spets till och med och känner mig väldigt nöjd och belåten.

Belåten blev jag också ikväll när jag var och hälsade på mysiga familjen M. Där hade man egenhändigt knåpat ihop ett julkort till mig, med målade tomtar (d.v.s. huvudfotingar) och guldstjärnor och en bokmärkstomte. Eller, det var faktiskt ett hål där bokmärkstomten hade suttit för 3-åringen bröt ihop fullständigt när han insåg att tomten skulle ges bort. Därför klipptes den ut och placerades på lillpojkens eget kort istället. Helt ok för min del, man vill ju gärna främja julefriden. Slutligen, med en 9-årings handstil stod också "Du äger!" Det tyckte jag var en väldigt fin julhälsning.  

Överkurs

Studentlivet har som sagt inneburit en viss tidsförskjutning av dygnet, och nuförtiden blir det ett par vakna timmar efter midnatt. Jag har bland annat återupptäckt SR:s Sommarpratar-arkiv, perfekt lyssna-i-sängen-alternativ. Man kan också titta på TV, ikväll såg jag en repris av ett mycket känt bygg- och heminredningsprogram. Där sydde inredaren band till soffkuddarna, för variationsmöjligheternas skull. Hon dekorerade alltså dekoreringen! Det är lite överkurs i min bok.

För övrigt kan jag meddela att min snusfria tid nu officiellt är över. P-O Enquist sa i ett sommarprogram att han en nyårsafton hade lovat att han skulle sluta röka om ett år. Varför inte sluta direkt invände en del, men då sa P-O: "Ett löfte är ett löfte." Så jag vet inte riktigt vad jag ska lova, mer än att jag inte ska sluta snusa det här året i alla fall.

Betagen!

Igår skrev jag hemtenta på den svåraste kurs (religionspsykologi) jag någonsin läst, I kid you not, och det kändes både bättre och lättare än jag fruktat. Och det gör mig orolig. Är det något jag inte fattar att jag inte fattar? Det lär ju visa sig.

Belöningen för mitt hårda arbete kom med besked igårkväll, när jag såg Timbuktu live. Det är ett av de bästa liveframträdanden jag sett, ett helt otroligt drag! Jag blev helt betagen. Att han sedan skriver texter som verkligen berör gör det bara bättre. När han kom in på scen hade han en röd mössa på sig och jag konstaterade snabbt att han utan konkurrens är årets sötaste tomte. Tyvärr fick jag ingen bra bild på det, men han var rätt fin i vitt linne också...

Bjuder på ett smakprov av det vi fick dansa till igår.

Kakstatus

Till intresserade läsare kan jag säga att min riskakeplan nu har slutat att fungera. Om nätterna intas nu, i sann julanda, pepparkakor (som smular smått).

Studierna går jättebra. Det är riktigt roligt att lyckas med saker som känns lite svåra, som kräver ansträngning. Jag känner mig nöjd och full av nya kunskaper. Men nu börjar jag längta tillbaka till jobbet lite, särskilt efter en dag som denna, då arbetslaget besökt kära kollegan K som snart ska gå i  pension. Vi hade en mycket trevlig utflykt med mycket skratt och lite gråt och hela kvällen har jag känt mig varm i hjärtat.

Det var också väldigt skönt att komma hem till tv-soffan efter ett par sliriga bilfärder och där belönades jag med tre mycket bra program efter varandra; dokumentären Han tror han är bäst, serien Homeland och ytterligare en dokumentär Världen: Min dotters slöja. Alla program finns på svt.play och ur.play.

Det blå hjärtat

Om ni har 13 minuter över, se denna fina kortfilm, Det blå hjärtat om Setareh, 72-år. Jag blev lite varm i mitt hjärta som, liksom Setarehs, också är lite blått.

http://svtplay.se/v/2601186/dokumentarfilm/det_bla_hjartat?sb,p115254,2,f,-1

Klurigt

Just nu läser jag en kurs som heter religionspsykologi. Det är inte alldeles enkelt och jag är inte helt säker på att jag förstår vad det är jag läser. Jag brukar säga till mina elever när de inte tycker sig förstå, att de ska andas djupt för om två veckor så kommer saker att ha fallit på plats. Ungefär så säger jag. Hoppas att det stämmer.

Smulorna i sängen

Som några av er kanske vet har jag för vana att ibland om nätterna äta kakor i sängen, vanligtvis Maryland cookies eller Ballerina. Häromdagen blev jag så trött på att alltid ha smulor i sängen, och bestämde mig därför för att sluta med kakfesterna. Riskakor inköptes istället för söta goda kakor. Vem vill äta dem om nätterna? En lysande plan tyckte jag. Nu visade det sig dock att jag visst vill äta riskakor om nätterna och att de också smular. Bara i lite större bitar.

Kanske för minnenas skull

Det är härligt att Så mycket bättre är tillbaka i rutan. Igår var det Eva Dahlgrens dag. Lite knepigt är det dock att höra andra framföra hennes låtar, när man som jag är ett stort fan. Även om jag uppskattade ett par tolkningar så blir det ändå... sämre. Inspirerad av gårdagens program plockade jag idag fram den blekta blondinen, på vinyl, och diggade. Den här gillar jag mycket.



Härligt är också att Karl Pilkington är tillbaka nästa söndag, missa inte En idiot på resa!

The times they are a-changing

När jag ikväll zappade runt lite bland kanalerna hörde jag Dylans sång och kände mig plötsligt lite filosofisk. Jag tänkte på allt jag under de senaste veckorna läst om religioners olika sätt att möta moderniteten och på hur svårt det kan vara att leva i den här världen oavsett om man är troende eller inte och jag tänkte på den arabiska våren som sveper över världen och på de otäcka bilder jag igår såg från Syrien och jag undrar om det är så att människan har det i sig att kämpa mot orättvisor och förtryck.

Regnbågskontring

En bloggande vän har lagt upp en regnbågssång vilket inspirerade mig att göra detsamma. Här är min favoritversion av "Somewhere over the rainbow." Om ni känner igen den så kan det bero på att den också är vinjettmusik till Korrespondenterna.

Lite märkligt igen

Läser i DN att fallet Quick ska bli dansföreställning. Är inte det också lite märkligt? Jag tror i alla fall inte att jag kommer att köa för biljetter.

Lite märkligt

Ni som känner mig vet att jag inte är särskilt road av vare sig matlagning eller sömnad. Med tanke på detta är det lite märkligt att två av mina favoritprogram just nu är Landet brunsås och Project runway.

För övrigt kan jag rapportera att studierna går bra och att dygnet snart är helt vänt. Det tog lite längre tid än jag trodde.

Att väja eller inte väja...

Det här kunde jag inte låta bli att stjäla från Josephine Bornebusch blogg.

Skillnad?

På en av mina TV-kanaler visar man (om och om igen) Charlie Sheens roast, alltså ett program där komiker elakt grillar en utvald person som sedan får sista ordet. Det är egentligen en hemsk programform, men hela Sheen-historien har för mig varit lite som att köra förbi en olycka, man vill egentligen inte titta men gör det ändå. Och han blev grillad angående droger, sprit, sexköp, kvinnomisshandel, vårdnadstvist och annat. Det är en hemsk historia och Sheen verkar ha en del demoner att brottas med, inte tal om annat. Men ändå var slutklämmen lite av "Way to go Charlie!" Visst vore det bra om han kunde styra upp sitt liv (som han hävdade att han gjort) och bli en bättre far till sina barn, men jag kan inte låta bli att tänka: om det gällt barnens mor, hur många skulle ha dunkat hennes rygg då?

Lyxliv

Jag måste säga att jag känner mig lyckligt lottad som får vara hemma och studera. Jag njuter i stora drag av att kunna lägga upp mina dagar efter eget huvud. Än har jag inte heller börjat längta efter mina kollegor, men jag tror att det kommer, av två anledningar; jag är ju i grunden en social varelse och så har jag så många fina kollegor. Jag njuter också av att jag lär mig nya saker, det trillar ner polletter varje dag och ibland känner jag mig som ett flipperspel där jag sitter med näsan i böckerna vid köksbordet.

För övrigt kan jag rapportera att mammografibilderna såg bra ut. Apropå det så har jag anmält mig till ett forskningsprojekt om bröstcancer och ska därför åka till det stora sjukhuset där de ska intervjua mig och ta några prover, däribland en biopsi. Jag är lite nervös för det, men sköterskan lovade att de skulle hålla mig i handen. Och sjuksköterskor borde väl hålla det de lovar?

Bröst

Idag har jag varit på mammografi för första gången och det var lite pressande om man säger så.

Födelsedag

Jag har nu nått den aktningsvärda åldern 40, och det firades igår med fest glada vänners lag. Det blev en magisk kväll! Idag ser mitt köksbord ut så här. Det är knappt jag tror att det är sant.



Jag fick så fina presenter och det blir jag ju glad av. Ännu gladare blir jag dock av vännerna som överräckte dem. Som jag sa igår, lite gråtmilt sådär, så rik jag är, som har alla dessa underbara människor omkring mig.

Till kanelflickan

Här kommer en låt till min kanelälskande vän, Neil Youngs Cinnamon Girl.

Logiskt

I fredags var jag en mikrosekund från att köpa en kappa i en butik, men jag behärskade mig och tänkte på min studentbudget. I natt beställde jag dock en på nätet för det är ju en helt annan sak. Frökens logik i ett nötskal.

Söndagen har ägnats åt bibelläsning där jag nu kommit en bit in i Nya testamentet. Jag börjar så smått känna mig lite bibelsprängd. På amatörnivå alltså.

Bibeln

I måndags började jag leva studentliv igen, jag ska läsa religionsvetenskap på heltid under hösten. Det känns väldigt lyxigt att få vara hemma och styra över min egen tid och att den enda kunskapsutveckling jag måste ta ansvar för är min egen. Kursen går via internet mot Umeå universitet och verkar än så länge väldigt bra organiserad. Hoppas jag kommer att vara det också.

Första momentet heter Kristendomens rötter och av naturliga skäl ägnas mycket tid till att läsa om och i Bibeln. Det är väldigt intressant och jag lär mig massor. Tänk så lite jag vet om denna bok som är så viktig för så många och som har påverkat, och fortfarande gör, världen i väldigt stor utsträckning.

Nåväl, idag har jag för första gången i mitt liv tror jag, suttit och läst i Bibeln. Tidigare har jag mest ägnat mig åt att slå upp saker i den. Många tankar väcks i mig under läsningen, och jag ska inte tråka ut er med alla dem, men jag ska citera lite, ur Predikaren blir det idag. Om jag säger att texten börjar och slutar med följande ord så förstår ni säkert textens grundton: "Tomhet, idel tomhet säger Predikaren, allt är tomhet." På ett ställe står det "Krokigt kan inte bli rakt. Vad man inte har kan man inte räkna." Och så är det väl. Men nu till den eventuella poängen: "Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva." Det är väl en, måhända något pessimistisk, visdom, att vi ska uppskatta det vi har, finna glädje i vardagen. Eller som Tomas Ledin skulle ha uttryckt det, att vi ska gilla läget.

Rolig blogg

Josephine Bornebusch bloggar här: http://blogg.amelia.se/josephine/ och det är rolig läsning.

Vemod

Nu känns det som om den underbara sommaren lider mot sitt slut, och det gör mig lite vemodig. Ännu ett år har gått, och vad har egentligen hänt? Man borde kanske inte hemfalla åt dessa grubblerier, utan rycka upp sig. Eller så är det som Owe Wikström skriver i boken Till längtans försvar: eller vemodet i finsk tango: "Kanske är det rent kontraproduktivt att försöka rycka upp sig. Att tillåta sig själv att möta tillvarons blå underton är snarare en förutsättning för mänsklig mognad, identitet och resning."

Jag hoppas att det är så för ibland kommer också "den stora ensamheten utanför allt" (för att använda en svensk rockpoets ord) över mig, trots att jag gör mitt bästa för att värja mig. I vårt samhälle är ju normen tvåsamhet, och det gör att vi som inte är tvåsamma hamnar utanför normen, och det skaver. Vissa dagar känner jag mig som ett ufo, helt utanför, och kanske märkligt nog mindre ensam när jag fysiskt är det än när jag är bland andra människor. En del saker känns svåra att göra ensam, även om jag försöker göra dem i alla fall. Tanya Davis dikt "How to be alone" tröstar dock lite.

Pissväderspolska

Lundells sång Pissväderspolska sammanfattar rätt bra de senaste dagarnas väder och sinnesstämning.

Åh Carro!

Det känns inte som om jag behöver berätta hur bra hon var, bilden talar för sig själv!

Benke

Jag tror att jag har nämnt Bengt Ohlssons krönikor förr, och gör det igen för jag tycker att han skriver så bra, både krönikor och romaner. En annan sak jag gillar med honom är att han svarar på frågor i Amelia, det vet jag ingen annan (finkulturell?) Augustprisvinnare som gör. Jag erkänner här att jag faktiskt brukar tjuvläsa hans svar vid tidningshyllan i affären...

Här är hans senaste krönika, "Vissa saker blir aldrig bra, men det blir bättre":

http://www.pastan.nu/bloggen/skribent/ohlsson

Bitterfitta

Jag har precis läst ut Maria Svelands Bitterfittan. Den var mycket tänkvärd, läs den om ni inte har gjort det. Det är en skönlitterär bok om Sara, Johan och deras son Sigge och den handlar om allt möjligt, bland annat om vilka normer som styr vår värld och hur det påverkar oss och våra relationer. Jag säger det igen, läs den!

Och nu stör det mig lite att rubriken på inlägget stör mig. Jag som ju tycker att vi ska omvärdera ordet fitta och istället för att säga "det är stake i dig" ska säga "det är fitta i dig", för att på något vis uppvärdera det kvinnliga. Är ni med? Så jag låter rubriken stå kvar. Som en markering.

Angus

Eftersom jag har sån tur att ha flera vänner med stugor i skärgårdar, så har jag just kommit hem från ännu fler underbara dagar vid havet i goda vänners lag. Jag som egentligen är en badkruka har badat flera gånger i det stora blå. Det gör gott för kropp och själ. Kontrasterna blir dock stora när vi mitt i idyllen nås av nyheterna från Norge...

Väl hemkommen fortsatte jag med mitt projekt bokstavskonst. Den här gången försökte jag få till Angus Young i bokstäver. Idén är kanske bättre än utförandet, men jag gillar den ändå. Och jag går inte med håven, utan säger som ett original jag en gång såg på TV sa: Jag är så glad att jag skrev den här dikten, för innan så fanns den ju inte. Fast om tavlan då.

Känns han igen?

Stormfågel

Det blev mer bokstavskonst idag, nu var det delar ur Lundells låt "Vägen ut" som fick inspirera. Jag tycker att meningen "Hon har Atlantens svallande i sin blick" är väldigt vacker och har velat måla den länge. Och nu har jag gjort det. Typ. Om ni undrar vilken fågelart det är så är svaret alltså stormfågel.



Har ni sett reklamen för tuggummin som ska göra en pigg, snygg och smart. Jag har lett litegrann åt den och tänkt att det där är det väl ingen som tror på. Men igår blev jag irriterad när jag såg den "på riktigt". I slutet av reklamen står två män och en kvinna och greppar varsin tuggummipåse. Vilken tror ni kvinnan tog? Ingen högoddsare kanske, men hon tog snyggpåsen. Jag blir så trött på att kvinnor alltid verkar behöva sträva efter att vara vackra. Varför inte smarta? Tröttsamma normer!

Piaf

Sent omsider har jag sett filmen La vie en rose om Edith Piaf och är glad att jag gjorde det. Jag säger som min vän A-M, "Je ne regrette rien" får en annan innebörd när man nu hör den. Här kommer den.

En mulen dag

När solen för omväxlings skull gömmer sig kan man passa på att måla en tavla. Det gjorde jag. Jag målade Pär Lagerkvists dikt Saliga väntan och den blev så här. Jag kallar det bokstavskonst.

Skärgårdskraft

Nu är jag hemma igen efter några härliga dagar i Göteborgs skärgård. Det här med bryggor, klippor och hav är inte dumt alls. Att man sedan får bo i ett hus som ser ut ungefär som Gevaliareklamen, äta gott och umgås med varma människor gör inte saken sämre. Jag känner mig stärkt av skärgårdsatmosfären!

Igår hände det igen, en lins gick sönder i ögat och försvann upp i ögonlocket. Eftersom det har hänt förr blir jag inte längre rädd, mer irriterad eftersom det kräver ett besök hos optiker eller vårdcentral, och roligare saker kan man ju göra. Så jag tänkte att det där fixar jag när jag kommer hem. Men när jag satt på Arlanda, och hade några timmar att fördriva, så slog det mig att det borde finnas en vårdcentral här, där det passerar så mycket människor. Och det fanns det minsann. Så nu har jag besökt den och doktorn tog snabbt och lätt ut den halva linsen. Det var lite roligt, fast det inte var roligt egentligen. :)

Nu är det semester

Jag har ägnat första semesterveckan åt bilköpande och nu är det gjort. Jag har köpt mig en silvrig liten pärla och känner mig jättenöjd. Hoppas att det håller i sig.

Semesterkänslan har också infunnit sig efter alla bilbestyr. Nu håller jag på att packa väskan för jag flyger till Göteborg ikväll där jag ska tillbringa några dagar i skärgården hos mina Peking-vänner. Det blir härligt!

Humaniora

Så här kommenterar Peter Englund Svenskt näringslivs vansinniga förslag att sänka studiebidragen för de som studerar humaniora eller konstnärliga ämnen.

http://akademiblogg.wordpress.com/

Robyn

Robyn spelade i Skellefteå igår och jag var där! Jag har alltid gillat henne även om jag inte är värsta initierade fanset. Men nu tror jag nog att jag blir det. Robyns utstrålning är något alldeles extra, hon gör det hon vill och hon gör det fantastiskt bra. Hon har integritet och pondus. Och vilka låtar. När vi vandrade iväg från scenen när hon klivit av kände jag mig helt fullpumpad av energi och kraft och jag tänkte att jag aldrig mer ska göra mig mindre än jag är. Plus att jag ska börja klä mig precis som jag vill.



Men idag har jag ändå känt mig liten. Jag börjar bli trött på den känslan.

Trötta ben

Medan nagellacket torkade lyssnade jag på Mark Levengoods sommarprat från igår. Han sa bland annat: "Korta stigar leder kanske ingenstans, men ingenstans är inte samma som fel."

Det ligger något i det och det kändes lite trösterikt att höra. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka, att även korta promenader kan göra en väldigt trött i benen.

Glad midsommar!

Natt

Inatt vaknade jag klockan 04.05, mitt under vargtimmen. Jag tror att jag tänkte på de tamilska tigrarna (ja, det är konstigt). Jag vet i alla fall att jag tänkte att det är skönt att det är lördag och inte uppstigning, och somnade sedan om.

Och när jag skriver detta tänker jag på Lundells sång Natt.

Uppvaknande

Vaknade inatt klockan 04.15 med ett P O Enquist-citat i huvudet. Det handlar om att inte se faktiska saker som metaforiska: "Något är vad det är. Intet annat."

Varför just den tanken just då? Eller är det just det jag inte ska fråga? Det är vad det är.

Frosseri

Idag på jobbet bjöd kollegan L på massor av snacks och godis. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade chokladfläckar på insidan av mitt linne. Visst tyder det på ett visst mått av frosseri?

Man undrar

Jag har i princip slutat svara i min fasta telefon för dit ringer nästan bara telefonförsäljare. Men idag har jag svarat två gånger, först var det en bokklubb och jag tackade ståndaktigt nej till deras "gratiserbjudande." Men när samtal nummer två kom var tydligen min motståndskraft slut för nu ska jag få både hipsters och ansiktsmask. Jag är ju hopplös!

Läste nyss på DN:s webbsida att man vid obduktionen av den döde man med handbojor runt handlederna, som hittades uppspolad i en bergsskreva på Bohus Malmön i Bohuslän, funnit att han inte varit offer för något brott. Han försvann från färjan mellan Kiel och Oslo. Men visst undrar man ändå?

Till sist kan jag konstatera att en bra sak med att inte snusa, är att man får en hel del struket.

Status

Imorgon har jag varit utan snus i en vecka och det går bättre än väntat. Ett par irritationskänningar har jag haft, men jag är inte helt säker på att de var nikotinabstinensrelaterade... Nikotinplåstren har haft lite svårt att fästa i denna härliga sommarvärme och det är ju bra att se att det funkar utan. Det händer att jag snusar servetter, kanske lite fånigt men betydligt billigare än riktigt snus. :) Så, jag är optimistisk och fortsätter andens kamp mot köttet.

Jag har fått ett nytt träningsprogram på bästa gymmet, Actic, och det är riktigt kul! Snacka om nystart. Nu gör jag chins och dips, och det passar ju bra ihop med mitt ökade intag av chips.

I fredags var jag på stranden med fina familjen M. Den snart treåriga ljuvliga lilla pojken A badade och jag sprang lite i vattnet. Då utbrister han: "Ma.. ma.. ma.. ma...ma.. man kan springa i vattnet!" Ja, tänk att upptäcka det för första gången, och tänk att jag fick vara med om det.

Så här fina var han och storebror när de skulle ge sig ut i havet (egentligen i älven, men havet låter vackrare).

White Christmas?

I dagens Aftonblad står att läsa att för mycket kaffe kan få dig att höra röster. Det är ett universitet i Australien som kommit fram till detta: "Fem koppar kaffe om dagen, eller andra drycker med höga halter av koffein, ökar sannolikheten att man hör saker som inte finns. I experimentet trodde sig frivilliga att de lyssnade på Bing Crosbys 'White Christmas' trots att låten inte spelades."

Varför just Crosbys röst? undrar jag.

Då får vi se

När en tanke föds kan den aldrig dö sjunger Eva Dahlgren och jag undrar om det är så. Igår bestämde jag mig för att jag köpt min sista snusdosa. Egentligen har jag funderat på det ett tag. En god vän har pratat mycket om en bok av Allen Carr som handlar om att sluta med nikotin. Kort sammanfattat kan man säga att man efter att ha läst hans bok, ska sluta röka (eller snusa) utan några som helst besvär. Man ska känna att man gör någonting underbart och att man blir fri. Hjärnan ska alltså förstå att man inte ger upp något, utan att man tvärtom vinner massor. Han säger också att man absolut inte ska använda sig av plåster eller tuggummin. Nu har jag visserligen inte läst hela boken och i ärlighetens namn känns det inte riktigt som om jag gör någonting underbart. Och ett plåster är redan fasthäftat. Men det känns trots allt lite annorlunda mot tidigare försök, så kanske har Carr planterat några framgångsrika nikotinstoppstankar i mitt huvud. Jag håller i alla fall tummarna för mig själv. Jag är rätt less på att alltid treva efter snusdosan och att alltid se till att det finns Novalucol hemma...

Och nu till någonting helt annat. 1984 gav Lundell ut skivan Sweethearts där han tolkar andra artisters sånger, till exempel Neil Young, David Bowie, Joni Mitchell och Leonard Cohen. Jag har bara hört hans svenska versioner men igår botaniserade jag på Youtube och lyssnade på originalen. Och det var vackert. Här kommer Desperado och Call it a loan, två av mina favoriter, både de här och i Lundells tappning.

Kungen

På Facebook finns nu en sida som säger ungefär att kungen ska få gå på strippklubb om han vill. Och många verkar hålla med, dock inte jag. Jag tycker av flera anledningar att det inte är ok att vår statschef gör det eller liknande aktiviteter, kaffeflickor och annat. Visserligen är det knepigt gjort av TV4 att hävda att man har sett bilder som man inte har eller kan visa, och visst har historien tagit orimliga proportioner. Men, jag tycker att det är bra att kungahuset granskas och att media nu verkar vara betydligt mindre undfallande mot våra kungligheter. De ärver ju trots allt sina ämbeten och kan inte röstas bort om de missköter sig.

Monarki är ett gammaldags system (med rätt konservativa representanter, att kungen skulle vara en folkets man får mig att fnysa, vet ni förresten att han inte var odelat positiv till införandet av kvinnlig tronföljd?) och jag är inte säker på att det passar i en modern demokrati.

Om kungen vill gå på strippklubb får han abdikera först.

Plötsligt händer det!

Det verkar som om trissreklamen trots allt stämmer; jag har nu, till min egen förvåning, strukit allt ostruket i garderoben. Och om det är tanken som räknas, så har jag också putsat alla fönster och fållat gardiner.

Så kan det vara

Jag ringde min far ikväll och när jag sagt några meningar frågar han försiktigt vem det är han pratar med. Gulp tänkte jag, jag borde visst ringa honom lite oftare... Men så visade det sig att han råkat sänka volymen på telefonen och när han höjde kände han igen mig. Skönt!

Igår var jag lite filosofisk och funderade på följande: När tsunamin drabbade Japan funderade jag mycket på det. Och var lite orolig över kärnkraft och annat. Men idag tänker jag nästan inget på det och har dålig koll på vad som händer där nu. I veckan greps Mladic. Samma kväll sprang Usain Bolt 100 meter på "bara" 9,97 och det väckte fler känslor i mig än att en krigsförbrytare ska ställas inför rätta. Ibland känner jag mig som en riktigt bortskämd i-landsmänniska. Gör ni det någongång?

Slump?

Hämtat från http://blogg.amelia.se/josephine/2011/05/13/det-har-kan-val-inte-vara-en-slump/

Så här är det

Jag fick ett sms häromdagen där det stod "din blogg är död!" Jag vill bara lugna mina läsare och säga att det är den inte. Den bara vilar lite just nu.

Stiltje

Visst är det trist när människor inte uppdaterar sina bloggar? Jag är inte riktigt nöjd med min egen aktivitetsnivå här i bloggen. Men det sägs ju att allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund; gråta, le, klaga, dansa, älska, hata och blogga...

Film och teater

Igår såg jag denna. Riktigt otäck och bra.



Och ikväll var det teater. Den var inte det minsta otäck, bara tänkvärd.

Mycket nytt under solen

Att vintern har varit lång, kall och hård märks tydligt nu när jag börjar tina fram igen. Kontrasterna är stora mellan helgaktiviteterna då och nu. Nu är det gott att vara människa bland människor.

Ung klokskap

Ikväll har jag varit och sett David Batras show "Det här var ju tråkigt" och det var roligt. Han pratade bland annat om de arga lappar han samlat i boken med samma titel som föreställningen och Den som inte tar bort luddet ska dö. Det är rolig läsning!

Igår hörde jag något bra från en klok flicka som jag känner. Hon sa: "Hellre en tråkig lärobok och en bra lärare, än en bra lärobok och en tråkig lärare." Det var både klokt och roligt, och så tror jag att det är. Vi är bara i förhållande till varandra, och vi lär bara i förhållande till varandra. Och så skadar det ju inte om man har roligt under tiden. Det är precis tvärtom, det hjälper.

Ketchupeffekt

Först gör jag nästan ingenting och sedan står aktiviteterna som spön i backen. I torsdags var jag på bio och såg The king's speech. Den var riktigt bra.



Och igår såg jag underbara Eva Dahlgrens föreställning Ingen är som jag. Se den om ni får chansen; tänkvärt, klokt och roligt.



Ikväll har det varit melodifestivalmys med familjen M. Jag tror att jag slog någon form av personligt rekord vad gäller att stoppa i mig godis och potatisskruvar. Gott men lite uäck nu... Det var en jättetrevlig kväll ända tills vinnaren utsågs. Jag tyckte låten var förfärlig redan när Lili och Sussie sjöng den...



Men en melodifestival är en liten sak som inte skakar om människors liv som en jordbävning i Japan gör. Det är förfärligt på riktigt.

Orättvist

I kvällens Klass 9A utbrister en elev "Det är orättvist!" apropå hur man skulle sitta i klassrummet. Läraren replikerar då: "Det är det väl inte. Orättvist är det när barn svälter och sånt." Bra svarat.

Uppdatering

Jag känner att det är dags att uppdatera bloggen, så jag gör det.

Så där ja, då var det gjort.

Ufo

Vissa dagar känner jag mig som ett ufo. Så var det igår. Få se hur det blir idag.

Dude

Jag har just sett The Big Lebowski och kan konstatera att det fortfarande är en riktigt bra film. Den klarar dock inte jämställdhetstestet (se föregående inlägg), den har visserligen två kvinnliga karaktärer med namn, men de talar aldrig med varandra. Vad man nu än tycker om de frågorna, så säger de trots allt något om filmbranschen. Nog borde väl fler filmer kunna uppfylla dessa lågt ställda krav? Eller finns det inga intressanta historier att berätta om kvinnor?

Såg ikväll första avsnittet av TV-serien The big C och den verkar lovande.

Imorgon ska jag måla tillsammans med en kompis. Det ser jag fram emot.

Närvaro och lite jämställdhet

I senaste numret av den eminenta tidningen Vi Läser intervjuas Lukas Moodysson. Han säger så här om att föreviga händelser med foto eller film:

-Foton är ännu värre än ord, ord har ju kapaciteten att vara exakta men ändå öppna.
När första sonen döptes bad han en person att videofilma. För första och sista gången.
-Det som var en fin dag såg dassigt och fult ut. Jag tar aldrig foton i viktiga situationer, utan på barnen när de läser Kalle Anka.

Inte ens bröllopsfotografier finns på paret Moodysson. Jag måste säga att han har en poäng. Man förevigar något speciellt men bilden blir sällan lika speciell, utan det enda som har hänt är att man missat stunden för att man var så upptagen av att fånga bilden.

Jag har också läst något intressant om jämställdhet i film. För 26 år sedan formulerade journalisten Alison Bechdel tre enkla frågor som kan visa om en film är jämställd eller inte. De är formulerade på följande vis:

1. Har filmen minst två kvinnliga rollfigurer, och är de i så fall viktiga nog att ha varsitt namn?
2. Talar de någonsin med varandra?
3. Handlar samtalet om något annat än en man?

Jag gjorde en snabbscanning i huvudet och insåg snabbt att några av filmfavoriterna inte kvalar in på jämställdhetslistan. På TV-seriefronten ser det dock ljusare ut. Testa själv, det ska jag göra när jag framåt helgen ska njuta av två Coen-filmer, The Big Lebowski och Burn After Reading. Jag längtar.

Danskar

TV är en källa till mycket kunskap och nöje. Idag har jag sett en dokumentär, Defamation. SVT skriver: "Vad är antisemitism idag? Finns det på riktigt? Eller är det ett skrämselverktyg för israeliska hökar? Filmaren Yoav Shamir ger sig ut på en provocerande, roande och oroande resa i spåren av en av vår tids viktigaste frågor." Rekommenderas.

http://svtplay.se/v/2312067/dox/defamation?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2317229/sb,p129798,1,f,-1

Senare hamnade jag framför en serie om danska poliser, Polisstationen. De grep bland annat en 16-åring som kommit på glid. Pojken grät och grät och polisen var så bra med honom. En annan patrull tog hand om en mycket överförfriskad flicka och det var samma där, de hanterade henne tryggt och respektfullt. Ett fyllo på moped neutraliserades med hjälp av humor. Jag blev lite imponerad av dessa polismän och tanken slog mig; det är kanske en dansk polis man ska ha. Eller är det bara en Mads Mikkelsen-effekt?

Skarp

Inga-Britt Ahlenius var hos Skavlan ikväll. Tänk att ha blott hälften av hennes skarpa intellekt och mod.

Programmet avslutades med att Carola framförde Suspicious minds. Huvva. Elvis måste ha roterat flera varv i sin grav. Om han nu inte lever.

Livsöden

Verkligheten överträffar dikten. Tyvärr.

http://svtplay.se/v/2317229/dox/dear_zachary?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2312067/sb,p129798,1,f,-1

Pust

Så var denna måndag till ända, och tur var väl det för mot eftermiddagen hemsöktes min själ av ett kraftigt irritationsangrepp. Jag var inte på mitt bästa humör så då åkte jag hem för vi är ju alla, som vi vet, varandras arbetsmiljö. Men nu känns det bättre och imorgon är, som Christer Björkman sjunger, en annan dag. Här kommer han fast på franska.

Kjolen!

Nu är den klar och så här ser den ut.





Jag tycker att den blev jättefin! Nu tror jag att min stickperiod är över, i alla fall för den här gången. Men nu har jag sett i ett grannhusfönster, mycket fina virkade gardiner...

Klass 9A

Efter att ha sett första avsnittet av Klass 9A bubblar jag av tankar. Först tänker jag att lärarna som är med i projektet är väldigt modiga. Jag vet inte om jag skulle våga bjuda in ett TV-team i mitt klassrum, det måste vara rätt tufft att bli studerad och utvärderad, dessutom offentligt. Men det gör ju å andra sidan vi pedagoger varje dag med våra elever, så det är väl inte mer än rätt att vi också är öppna för det. Vägledning behöver ju alla, mer eller mindre, och av första avsnittet att döma finns det en del att göra i kollegiet på den aktuella skolan.

En annan reflektion är hur klarsynta eleverna är när de beskriver sina lärare. De genomskådar oss snabbt, alla våra styrkor, svagheter och egenheter.

Jag blir även imponerad av Gunilla och Stavros som verkar kompetenta och varma. Det skulle kanske inte vara så dumt om de kom och styrde upp lite hos mig.

Slutligen kan jag också konstatera att det finns en hel del fördelar med att arbeta med vuxenutbildning.

Djävulen bär stickat

Nu har jag börjat sticka en kjol och stickdjävulen har farit i mig. Jag vill inte göra något annat än att greppa rundstickan vilket inverkar menligt på matlagning, hushållsarbete och ja, till och med min manikyr. Då förstår ni hur skåpet står.

Underdrift

När jag skrev att en ärm på min hemstickade kofta var lite längre än den andra ärmen, underdrev jag visst något. Den var sex centimeter längre! Det förklarar den Quasimodo-känsla jag fick när jag provade den. Men nu har jag fixat till det och känner mig lite glad, jag remsade upp och gjorde om och nu blev det fint. Jag känner mig också lite modig, att jag vågade klippa och remsa. Det var faktiskt lite läskigt.

Lite av varje

I helgen har jag äntligen blivit klar med min kofta och därmed även tillbringat lite tid med den maniska sidan i mig. Koftan är i princip det enda jag gjort dessa lediga dagar, jag kan liksom inte sluta och då spelar det ingen roll vad klockan hinner bli. Men nu blev den klar och den blev ganska fin, även om en ärm ser längre ut än den andra. Förmodligen kommer detta att störa mig så till den milda att den kommer att bli liggande i garderoben. Så jag kanske får säga som Shakespeare: Mycket väsen för ingenting. Så här ser den i alla fall ut.



Till sist ett par korta reflektioner; Jag har börjat se Solsidan, har bara sett ströavsnitt tidigare säsonger, och det är verkligen roligt. Något som däremot inte är bra utan tvärtom riktigt, riktigt dåligt är Time out som börjar direkt efter Skäringer och gänget. Är det (kvalitet)kontrasten programmen emellan som skapar denna upplevelse? Eller är det så dåligt?

På söndagar får jag DN och läste idag en liten klagoinsändare från en irriterad läsare: "Varför måste man vända på tidningen för att läsa sporten? Helknäppt!" Till denna läsare vill jag säga: Läs uppochner om det känns så jobbigt att vända på bladet. (Det är dock lite irriterande för mig att jag irriteras av detta. Men sån är jag.)

En idiot på resa

Nu ser jag slutet på tillverkningen av min berömda kofta, endast 9 ynka centimeter kvar att sticka ihop. Sedan är det bara att sy ihop och att lära sig virka snygga kanter. Jag hoppas att det finns någon instruktiv film på YouTube.

Stickandet har ackompanjerats av En idiot på resa, ett mycket underhållande program där vi får se Karl Pilkington möta världen. Nedan följer länken till prologen. Enjoy!

http://svtplay.se/v/2293822/en_idiot_pa_resa/en_idiot_pa_resa_-_prolog?pl,v,,,6

Sötsug

När sötsuget vaknar men inget finns hemma och bilen är på rep, då kan man göra märkliga saker. Jag vispade ihop en norsk krusbärsgelépulverdessert som jag hittade långt in i skafferiet. Låter det äckligt? Tänk er detta kombinerat med grädde på sprayburk. Mums, som Maria Montazami skulle ha sagt.

:(

Lundell ställer in hela vinterturnén på grund av sjukdom. Det var jättetråkigt. Enligt Live Nation, som arbetat med Lundell i 40 år och tusentals spelningar, har han aldrig ställt in en konsert. (Om nu någon tänker "men den där inställda spelningen på Öland som Lundell kommenterade med orden "en inställd konsert är också en konsert" bokades av en annan arrangör.) Det är lite oroande, hoppas det inte är något allvarligt.

Men att jag inte får gå på konsert är ett i-landsproblem, jag har ikväll sett dokumentären Drömmen om ett leende där hjälporganisationen Operation Smile reser till Etiopien för att under en vecka operera upp till hundra barn med läpp- och gomspalter och andra ansiktsmissbildningar. Jag grät massor. Snacka om att vi lever i olika världar. Och vilka hjältar!

Dagens irritationsmoment är Magnus Hedman och Dulee Johnson som dömts för sexköp. Hedman visste tydligen inte att kvinnorna var prostituerade. Jaså. Någon ledtråd borde han väl ha fått när man ringde efter dem.

Men nu blev jag allt lite grinig, jag som hade tänkt avsluta inlägget lite vackert (eller pajigt) med Dagerman, eftersom hans dikt kom i mitt huvud när jag såg dokumentären. Men jag gör det ändå, hoppas ni klarar övergången mellan grinighet och poesi.

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Helginaktiviteter

Jag vaknade tidigt imorse av en retsam hosta (min egen bör jag kanske förtydliga, så inga onödiga spekulationer sätts igång :)) och klev upp. Sedan har dagen tillbringats i TV-soffan framför skidor och film och diverse program. Jag kan få lite dåligt samvete av inaktivitet, men ikväll väljer jag att skylla på förkylningen, som behöver kureras med vila och tedrickning. (Och som min goda vän skulle ha sagt, jag är stor nog att själv bestämma hur jag vill tillbringa en ledig dag.) Nåväl, jag har inte bara drabbats av förkylning, det verkar också som då förra sommarens stickmani har återkommit. Jag har stickat och stickat och stickat och roligt är det. Nu ser jag slutet och det verkar bli en kofta vad det lider.

Kanalen Comedy Central brukar ha bra stå-uppkomiker på helgerna. Inatt var det Robin Williams som underhöll och han var betydligt fräckare än jag hade trott han skulle vara. Men rolig. Men det är en sak jag inte begriper med den kanalen och det är att speakerrösten som presenterar och promotar program skriker. Jag vet inte om det är tänkt att låta hysteriskt roligt, men det fungerar inte. Det bara irriterar. Men det måste ju gå hem hos en del, även om jag inte förstår det, på samma sätt som jag inte förstår att det finns de som tycker att serier typ Alla älskar Raymond eller Jims värld är roliga.

Dagens sedda film heter Into the wild. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, eller kanske hellre hur jag ska formulera det jag tycker. Ska fundera lite mer så kanske jag kommer fram till något. Jag kan i alla fall säga att den är sevärd och ett citat satt sig i mitt huvud:

Happiness is nothing if not shared.



Och nu är klockan efter ett igen och jag borde vara trött men är det inte. Jag stickar väl en stund till så kanske John Blund kommer.

Översättningsmiss

En sak som är bra med långhelg och förkylning, är att man kan titta på TV under dagen. Som under den gamla goda studenttiden har jag i veckan tittat på Oprah. Idag bänkade jag mig i TV-soffan några minuter innan showen skulle börja och såg slutet på det fantastiska programmet Fab 5. De sista minuterna ägnas åt att ge några snabba tips på inredningsdetaljer, hud- och klädvård och matlagning. Matlagningskillen sa ungefär följande fast på engelska: Du behöver bara komma ihåg tre siffror när det gäller tillagning av fisk, 170 gram fisk, 10 min i ugn, 400 grader. Jag är ingen stjärna i köket, men vet att min ugn inte går till 400 grader och gjorde den det så skulle jag då inte vilja äta den fiskbiten...Well done är nog bara förnamnet.

Denna historia visar alltså att det inte ens går att direktöversätta siffror.

Minnet

Precis innan jag skulle somna inatt fick jag ett uppslag till ett blogginlägg, och tänkte att det här ska jag skriva om idag. Men nu kommer jag inte ihåg vilken sinnrik tanke det var... Så kan det gå.

Nytt år

Nytt år och nya möjligheter! Min mormor brukade säga att det nya året blir som nyårsafton var. Därför hade jag planerat in en målarkväll i långkalsong med hopp om ett kreativt 2011. Jag är dock inte helt säker på att mormors teori håller, för förra året var jag på en jättetrevlig nyårsfest och skulle ändå inte beskriva året som följde som vidare festligt. Jag tycker också att nyår kan vara en sån där kravfylld kväll då man ska äta vitlökslaminerade kikärtor med vitvinsfondue och laxaladåber, och vara glittrig och glad. Då kan jag bli lite tvärtemot och välja, till exempel, långkalsongalternativet.

Men min plan höll inte för jag blev kidnappad av Fina familjen till en mycket trevlig nyårsfest med god mat, lekar, fyrverkerier och många trevliga människor! Fatta vilken tur jag har! Så idag bestämmer jag att mormors tes stämmer och att mitt år kommer att bli lekfullt, kreativt, glatt och fullt av nya människomöten! Jag brukar inte avge nyårslöften men i år gör jag det, och skriver det här så att det blir på riktigt: Jag lovar att ta för mig mer av vad livet har att erbjuda! Och det börjar bra med två kulturella begivenheter: Lundell i februari och Dahlgren i mars.

Gott nytt år!