Jag ringde min far ikväll och när jag sagt några meningar frågar han försiktigt vem det är han pratar med. Gulp tänkte jag, jag borde visst ringa honom lite oftare... Men så visade det sig att han råkat sänka volymen på telefonen och när han höjde kände han igen mig. Skönt!
Igår var jag lite filosofisk och funderade på följande: När tsunamin drabbade Japan funderade jag mycket på det. Och var lite orolig över kärnkraft och annat. Men idag tänker jag nästan inget på det och har dålig koll på vad som händer där nu. I veckan greps Mladic. Samma kväll sprang Usain Bolt 100 meter på "bara" 9,97 och det väckte fler känslor i mig än att en krigsförbrytare ska ställas inför rätta. Ibland känner jag mig som en riktigt bortskämd i-landsmänniska. Gör ni det någongång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jajamän. Såna är vi, människorna. Kan ju inte vara världssamveten och tänka på allt elände jämt? Blir man ju tokig. Bara moder Teresa kunde vara moder Teresa hela tiden, om ens hon.
SvaraRadera