Sömn

Jag har tillbringat helgen tillsammans med två underbara kvinnor och fem lika underbara barn. När jag steg upp idag, ett par timmar efter alla andra, frågade några av barnen hur jag kan sova så länge. Vad svarar man? Det är en gåva helt enkelt.

Den vassa eggen

Här kan ni lyssna på vackra Släpp mej fri från albumet Den vassa eggen. Om ni vill alltså.

Koftan

Är det någon som minns koftan jag började sticka för längesedan? När jag hade stickat drygt halva blev den liggande och där har den legat i månader. Men nu är jag igång igen, så det kanske blir en sommarkofta till sist. Jag håller tummarna.

Min förkylning har idag fått mig att låta som Joe Cocker. Tur att han låter ganska bra. Jag försöker kurera den med varma drycker, hostmedicin och sömn och det verkar fungera. Annars inget nytt under solen.

En annan del av verkligheten

Kolla in det här!

http://svtplay.se/v/2113656/dokumentarfilm/en_annan_del_av_verkligheten__del_1_av_3

SVT beskriver programmet så här: Fem män från en liten ö i Stilla havet åker till England för att studera landets kultur. Med stor humor och förvåning upplever de alla konstigheterna i vår verklighet.

Det var jättekul och precis vad jag behövde när jag kom hem från jobbet, trött och dyngförkyld. Nu känns det bättre.

Idioter

Du är så okunnig så det är genant att diskutera med dig, Jimmie Åkesson! Ungefär så sa Gudrun Schyman i kvällens debatt i Agenda. Bra rutet Schyman! Jag blir dock nedslagen av tanken på att en del människor köper Åkessons retorik och inte ser all okunskap och alla fördomar och kan tänka sig att rösta på dem. Har vi inte lärt oss något av historien!? Men jag tror ändå inte att sd kommer in i riksdagen. Hoppas, hoppas att jag får rätt.

I skrivande stund visar SVT dokumentären De dansande pojkarna i Afghanistan. Den handlar om pedofiler och det är obehagligt att se. Därav detta samtidiga bloggande, jag måste distrahera mig lite. Och jag är lycklig jag som kan göra det, den lyxen har inte de här pojkarna. Fy fan säger jag bara.

Det blev inget vidare muntert avslut på denna bloggarvecka, men så är det ibland. Inte så muntert.

Jag mötte Lassie

Kommer ni ihåg att man förr i Expressen under vinjetten "Jag mötte Lassie - föreningen för fåniga meriter", kunde läsa om diverse kändismöten. Om ni inte gör det så får ni tro mig på mitt ord, det kunde man. Hade denna företeelse funnits kvar hade jag kunnat skriva dit för för vem möter jag idag i grönsaksdisken på Kvantum om inte Maud Adams! Plötsligt kändes min purjolöksshopping lite mer glamorös. Och som alltid när jag ser kända personer, får jag hindra impulsen att säga hej. Det känns ju som att man känner dem och borde hälsa, fast man egentligen bara känner igen dem.

Det börjar bli lite besvärande att köra omkring med min dåligt växlande automatlåda. När jag ska starta efter ett rödljus varvar motorn rejält och folk tittar och måste tro att jag inte har koll på växelspaken. Kanske får jag skriva en skylt: Det är en automat, det är inte jag!

Torsdag

Idag på eftermiddagen mötte jag kollegan L i korridoren, och ur hans strupe ljöd följande toner; "Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud! O store Gud!" Så nu har jag nynnat på den hela kvällen.

Jag börjar ju allt som oftast mitt nya liv, så har också skett nu i augusti. Nu innebär det att jag, lite oftare, ska börja använda klänning. Och ögonskugga. Allt hittar jag då på.



(Det här fina ögat hittade jag på Sminksorter.se. Det finns mycket att lära ser jag...)

Nu blommar det

Jag har aldrig haft så fina pelargoner någon gång, de är täta och fina och blommar i massor. Det gör mig glad.

Precious

Med magarna fulla av delikat sushi bänkade jag och mina vänner oss framför filmen Precious. Det gjorde vi rätt i för den var mycket bra, en av de bättre filmer jag sett på ett tag.

Snabbt resultat

Efter några månaders soffliggande har jag återupptagit min träning, och tänk redan efter två pass ser jag resultat! Inbillning säger ni, och det har ni rätt i. Men jag märker att tankens kraft är stor och påverkar hur jag ser på mig själv. Klart musklerna växer, jag tränar ju! Synd att det inte alltid är lika lätt att styra sina tankar inom alla områden och vara lite snällare mot sig själv. För egentligen borde det inte vara så svårt. Det är dock lättare att bekräfta det man gör och inte den man är. Men det går kanske att lura sig själv och säga;

Jag tränar - jag är sportig.

Jag målar - jag är kreativ.

Jag skojar mycket - jag är rolig.

Jag bryr mig om andra människor - jag är omtänksam.

Människor bryr sig om mig - jag är omtyckt.

Make your own kind of music

Jag tittade på En annan del av Köping och för första gången hörde jag "på rikt" orden i vinjettmusiken. Det var ju riktigt filosofiskt. Så här kommer låten, med ord och allt.

Nattaktiviteter

Inte är det fötterna det är fel på, när man börjar sortera i sin garderob klockan 01.15 på natten. Jag sa dock ifrån på skarpen när jag tänkte ta fram strykjärnet. Det får vara någon måtta på galenskaperna. Märkligt ändå att strykimpulsen kom, den brukar annars sällan göra det, utan ligga väl dold i mitt inre.

Snyft

Jag har just sett sista avsnittet av Kan inte läsa och torkar tårarna från mina kinder. Nu är jag ju relativt lättrörd och kan gråta lite till allt möjligt men det här berörde mig. Man skulle kanske vidareutbilda sig till speciallärare?

DN-galan går av stapeln ikväll och jag skulle verkligen vilja vara på plats. Varför har jag inte planerat in en Stockholmsresa? Kommer tid, kommer råd, någon gång i mitt liv ska jag bevista en friidrottstävling och se de stora atleterna. Fram tills dess får jag väl nöja mig med att titta på mig själv i spegeln på gymmet. ;)

Phil Beadle

Phil Beadle heter mannen som hjälper vuxna att lära sig läsa och skriva. Hans kunskap och engagemang imponerar liksom kursdeltagarnas arbetsinsatser. I dagens avsnitt fick vi se när en 58-årig kvinna skaffade sig ett bibliotekskort för första gången i sitt liv och hur känslosamt det var för henne. Avsnitten finns på svt-play.

http://svtplay.se/v/2095496/kan_inte_lasa/del_1_av_3?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2096779/sb,p136069,1,f,-1

Bubblig

Dagen idag har ägnats mest åt städning och det har varit mycket roligare än det låter. Jag har hjälpt M och A med flyttstädning, visserligen i rätt långsam fart, men dock. Det är märkligt hur mycket roligare det är att göra det åt någon annan. Är det alltid så att det är roligare att göra saker man inte måste göra? Eller är det helt enkelt saligare att giva än att taga?

Vi hade ingen musik som ackompanjerade vårt arbete (mer än vissa sånginsatser och om du läser det här M så letade jag efter Uffes "Bli som du", för att lägga upp den här så du fick höra hur den låter i originalversion och inte min-version, men hittade inte) men som M sa, då kan man lyssna på sina egna tankar istället. Så det vi gjorde och det är kanske därför jag känner mig så full av funderingar ikväll, det känns lite bubbligt inuti.

När jag kom hem la jag mig på soffan med kvällstidningen men den konkurrerades snabbt ut av en brittisk dokumentär om vuxna som inte kunde läsa och skriva, men som nu fick hjälp med att försöka knäcka koden. Det var mycket intressant och rörande. Jag kan knappt förstå hur svårt det måste vara att vara analfabet i en värld där det skrivna är så viktigt. Jag tror det var första delen av tre, hoppas jag kan se hur det går för dem. Detta påminde mig om Stenarna skola ropa av Ruth Rendell, där inledningsmeningen lyder som följer: "Eunice Parchman dödade familjen Coverdale därför att hon inte kunde läsa eller skriva." Jag tror jag har puffat för den boken tidigare, men gör det igen för säkerhets skull.

När jag ändå är inne på bokpuffningar kan jag också nämna Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Hon skymtade förbi i TV-rutan i ett samtal om förlåtelse med Stefan Einhorn och Carina Höglund. Heberlein verkar skarptänkt och jag tror att hennes bok är viktig. Så läs den också. (Einhorns böcker är inte heller så dumma, men det får väl vara någon måtta med boktipsen.)

Efter soffliggningen fylldes jag inte bara av tankar utan också av lite städlust. Så jag fejade lite här också och det känns ju alltid bra. Regnet vräkte ner utanför och det smattrade så trevligt mot husväggen. Men nu återstår nog inget mer än att lägga mig i min renbäddade säng och titta på ett avsnitt av Mad men och drömma om Betty Drapers garderob. Eller om hennes man Don. Jag får se vad jag väljer.

Triss i 22

Jag har haft besök av två söta pojkar, (ungefär 2 och 8 år gamla) och deras mamma. Hon är också ganska söt. Och tänk, gossarna och jag fyller år på samma dag! Det är lite fränt. (Kanske inte ett uttryck man hör varje dag, men dock ett som jag tycker förtjänar en ny vår.)

Detta är min sista sommarsemestervecka. Började så smått deppa över det, men så bestämde jag mig för att det var en dålig idé. Jag har ju trots allt ett jobb som jag trivs med, vilket inte är alla förunnat. Men jag gruvar mig för två saker; matlådor och uppstigning. Nu äter jag helt oplanerat när jag är hungrig och lägger mig i vargtimmen. Och det där med att försöka vrida tillbaka dygnet lite i förväg brukar inte fungera så värst bra för mig... Så jag säger som morfar brukade säga; nog ordnar det sig med skridskor, bara det blir is.

Sommar

Om du vill skratta lite och påminnas om att du duger som du är, lyssna då på Pär Johanssons sommarprat. Han spelade också lite Elvis som en extra bonus.

Här finns alla sommarvärdar:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=3748178

Jag har varit på en liten västerbottensturné. På hemvägen körde jag förbi huset som jag och H hyrde. Man har glasat in den stora altanen och byggt ut garaget. Jag blev lite nostalgisk och konstaterade att det känns som ett helt liv sedan.

Nu är det friidrott. Ser fram emot att se Blanka Vlašić hoppa högt.