Om nödvändigheter

Någon kanske undrar hur det går med mitt köpstopp, så här kommer en liten delrapport. (Ni som inte undrar kan sluta läsa här :).) Jag måste säga att det går ganska bra, med endast ett litet återfall i shopping och det var under min resa till Stockholm. Då köpte jag två saker som inte var absolut nödvändiga för en summa av 200 riksdaler, vilket ändå inte kan anses vara så graverande. Och en mascara har jag fått av mamma.

En biverkning av köpstoppprojektet verkar dock vara att jag också börjat tillämpa den tanken på städning. Jag städar just nu inte mer än vad som är absolut nödvändigt. Tyvärr avslöjar vårsolen obarmhärtigt att det är nu är nödvändigt att ta fram hink och trasa.

Imponerad

I helgen har jag och min mor varit till Umeå lasarett och hälsat på min fjortonåriga systerdotter som opererat sin rygg. Hon har haft skolios vilket fått ryggraden att kröka sig som ett s, i ganska stor vinkel. Och nu är hon alltså opererad. Under den gångna helgen har jag imponerats av flera saker; först och främst av E, som med gott mod hanterar sin konvalescens. Det är inte lätt att ha ont och det är inte lätt att ligga på sjukhus och vara beroende av så mycket hjälp. Men hon är duktig, min hjältinna! Sedan kan jag inte heller låta bli att bli imponerad av det faktum att man kan gå in i någons kropp och räta ut en krokig ryggrad. Och att den personen samma dag kan stå upp en stund! Sist men inte minst, hatten av för den fina vårdpersonal som sätter duodermplattor på hälar så det inte ska bli trycksår och som frågar en fjortonårig flicka om hon vill ha sin deodorant och om hon vill få sitt hår kammat och som vet att det är bekvämare att ha håret uppsatt i två flätor på sidorna än mitt bak när man ligger mycket på rygg.