Myror i magen

Nu åker jag, resfebern på topp liksom humöret!

Ibland undrar man...

... mer än andra dagar. När jag höll på med hund, då svängde vi oss med lite hundpsykologitermer. Ibland när man tränade och stod i, hände det att hunden, om den inte riktigt visste vad den skulle göra, gjorde någonting helt annat. Då tittade vi på varandra, nickade och sa: överslagshandling. En sådan gjorde jag idag.

Igår kväll satt jag och läste en tidning (ja, det var ICA-Kuriren) och hittade ett så fint recept på en kofta. Den ska jag sticka! tänkte jag. Så idag trampade jag glad ihågen iväg till stadens stickaffär, köpte garn och sticknålar. Hur svårt kan det vara? Jag kan ju läsa innantill. Men sedan gjorde jag det... Ett smakprov: Lägg upp 14-16-16-18-18-20 nya m i slutet på v (=mot bakst) = 152-159-163-170-174-181 m totalt på st. Sticka rätst fram och tillbaka över alla m på st tills arb mäter 8-9-10-10-11 cm från där det delades. Maska av alla m.

Det blir spännande att se hur detta går. Nu ska jag googla efter en stickhandbok...

Lägesrapport

Antal föremål i resväskan: 0
Antal sedda avsnitt av Vita huset: 4

Snart på väg

På tisdag beger jag mig söderut, först Göteborg, sedan Köpenhamn ett par dagar innan den stora dagen: U2 på Ullevi!

Tyvärr är resande förenat med packande, något jag inte tycker särskilt mycket om. Det spelar ingen roll om väskan ska packas inför en helg hos mamma eller en solsemester på Kreta. Jag våndas. Och smiter från uppgiften...

Idag har jag hämtat resväskor från förrådet. Bara att välja väska tar sin tid. Satte igång en tvättmaskin, så att jag ska få ännu fler klädplagg att välja bland. Men sen tog det stopp, hamnade i soffan, först med en bok, men snart fångade tv:n mitt öga. SVT visade en dokumentär om Marlon Brando. Vilken fängslande man, karismatisk med en nästan majestätisk utstrålning. Måste nog botanisera lite bland Brando-filmer, kanske ikväll, packa hinns ju imorgon...

En del människor

En del människor är autentiska. Om man slår upp ordet i SAOL står det: äkta, tillförlitlig m.m. Det var en bra definition tycker jag, för det är precis så jag menar när jag använder ordet. Idag (eller igår eftersom klockan nu passerat midnatt) har jag hälsat på hos några sådana människor, en familj som jag tycker väldigt mycket om. Det känns alltid gott i hjärtat när jag är med dem, och jag känner att de håller på mig och att jag är bra precis som jag är. Det är en oerhört skön känsla. När jag åkte fick jag en så där varm kram av B och den känner jag än. Hon vet, fast man inte säger precis allt.

Jag har tur jag, som har sådana människor i mitt liv.

Ett bra ställe

Idag har jag och min bil försökt kabla igång en annan bil. Det gick inte så bra, tydligen något reläfel (det ordet såg roligt ut!) och då hjälper det inte med varken startkablar eller Renault.

I arbetet med att aptera kablarna bröts strömmen i min bil. Men ingen fara, bara att skruva fast batterikabeln igen. Problem uppstod dock när jag skulle sätta igång bilstereon. Som stöldförebyggande åtgärd krävs nämligen en kod för att återuppliva bilmusiken efter ett strömavbrott.

Men jag har varit med förr, precis samma sak hände när jag bodde i Umeå och kablade bil, den gången med lyckat resultat. Då slutade det med att jag ringde bilfirman som jag köpt bilen av, och där hade den kloke bilförsäljaren, till min förvåning, nogsamt antecknat rätt kod till just min bil. Kanske anade han att det bodde en bilkablarsamarit i mig.

Nu hade ju allt kunnat vara gott och väl, men var var koden? Jag mindes tydligt att jag skrivit ner den på en rosa post-it-lapp och sedan vikt ihop den och lagt den på Ett Bra Ställe, så jag inte skulle glömma bort var denna viktiga information fanns. Och nog minns jag det bra stället, men det var i Umeå. Den byrån står just nu tom i mitt förråd, utan tillstymmelse till post-it-lapp...

Jag hade alltså lagt den på ett annat bra ställe... Mitt sökande började; i hemarkivet under fliken "bil", i högarna av viktiga papper i viktigapapperskåpet, i diverse burkar och kartonger... Till slut hittade jag den, i en garderob i en plastburk tillsammans med kylskåpsmagneter, nyckelremmar och några roliga seriestrippar. Man undrar ju över logiken i valet av denna plats. Och lappen var inte rosa utan orange. Ihopvikt var den dock.

Jag borde ha en bok där jag skrev upp alla bra ställen. Men då skulle jag väl lägga den på ett bra ställe...

Varje natt när jag går och lägger mig är jag säker på att jag dagen efter ska städa i mitt förråd (årets semesterprojekt). Jag känner mig rätt säker ända tills ögonen faller på en bok och sedan blir det inget mer. Jag bara läser och läser. Under förra nattens filosoferande kom jag på vad detta läsande egentligen är: städning av själen. Och det är faktiskt ett betydligt viktigare semesterprojekt än förrådsstädning.

Natt...

... eller kanske tidig morgon. Flickan under gatan nyss utläst. Den börjar med ett citat av en 16-årig flicka som bor på ett ungdomshem:

"Det värsta är inte att vara hemifrån. Det är att ingen letar efter en."

Sedan följer en historia om hemlösa barn i Stockholm och i världen. Som sagt, Roslund och Hellström skriver tankeväckande böcker. Men det är inga lyckliga slut, tyvärr också det realistiskt med tanke på hur världen ser ut.

Deras minst sagt udda kriminalkommissarie Ewert Grens, bloggar för övrigt på författarnas hemsida. Ett lite kul grepp.

Om jag hade haft morgontidning hade jag kunnat sitta uppe och vänta på den, men nu när jag inte har det är det väl lika bra att krypa till kojs. Jag gör ett försök.

God natt!

Skuggor

Vackra skuggor på min balkong.

Manisk?

Är man manisk när man inte kan lägga ifrån sig en bok? De senaste två dagarna har jag i princip bara läst. Jag väljer att se det som ett hälsosamt semestertecken, det brukar bli en hel del böcker under sommarnätterna. Ibland också under dagarna.

Kände mig lite pessimistisk igår när jag lagt ifrån mig Box 21 och behövde ett motgift. Det blev Mark Levengoods Hjärtat får inga rynkor. Den hjälpte, det finns trots allt både ont och gott i den här världen. Och så finns det härliga finska ordspråk, ett lyder som följer: "Om du har ett paraply uppstucket i rumpan - öppna inte det!"

När Levengood var utläst gav jag mig ikast med Roslund och Hellström nummer tre, Edward Finnigans upprättelse. Också detta spännande läsning med dödstraff som genomgående tema. Och jag fortsätter att vara mot det. När man diskuterar frågan med människor som är för dödstraff händer det att man får frågan. "Vad skulle du tycka/känna/göra om någon våldtog/misshandlade/mördade din dotter/son/mamma etcetera?" Det är rätt svårt att argumentera mot detta, jag vet inte vad jag skulle känna eller tycka. Men jag vet att jag inte tycker att hämnd ska ligga till grund för ett civiliserat samhälles rättsväsende. Hämnd och upprättelse är inte heller samma sak.

Boken engagerade mig, känner mig lite diskussionslysten, men låter bli vidare utläggningar. Författarna argumenterar bättre än jag, så läs boken istället.

Nummer två

Nu har jag avverkat nummer två, Box 21, av Roslund och Hellström och den var lika bra som den första. Denna gång handlade det om trafficking. Obehaglig läsning och det värsta är ju att denna fiktion är verklighet. Enligt författarna förs omkring 1000 kvinnor in i Sverige varje år för att uttnyttjas och kränkas.

Ibland är världen inte vacker.

Benkes krönikor

Bengt Ohlsson skriver i sin krönika om åttiotalet och om litteratursyn:

"Häromdagen kom ytterligare en flashback. Två tjejer satt på en buss och pratade om böcker. Den ena lovordade Anna Gavalda. Men hennes polare invände:– Själv vill jag ha texter som erbjuder lite mer MOTSTÅND…En klockren åttitalskommentar.

Den väckte plågsamma minnen om alla gånger man stått och hört sån där geggamoja yttras, och aldrig vågat ifrågasätta någonting.Varför vill man ha texter som erbjuder motstånd? Det är som att säga att man gärna vill ha lite skoskav under promenaden. Annars är man ju bara ute och lustgår, och – underförstått – hu, så banalt.

Det finns bra och dåliga böcker. Ibland erbjuder de bra böckerna motstånd (Franz Kafka), ibland inte (Ed McBain). Att proklamera att man vill ha böcker som erbjuder motstånd är ett uttryck för en lika ytlig litteratursyn som att proklamera att man inte vill ha något motstånd alls. Men det låter förstås snyggare. Under åttitalet räckte det långt."

Hela krönikan hittar ni här:

http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/benkes-kronika-man-skulle-traka-ihjal-sin-publik.1909

Ååååh P-O!

Idag har Per Olov Enquist sommarpratat. Han är en av mina absoluta favoritförfattare. Jag såg och hörde honom på ett författarsymposium för ett antal år sedan och det var då det skedde. Jag blev helt betagen. Och det är jag fortfarande.

I mina boktips finns hans Musikanternas uttåg men jag skulle kunna skriva dit många fler titlar: Boken om Blanche och Marie, Livläkarens besök, Kapten Nemos bibliotek, Lewis resa, Ett annat liv...

Sommarpratet finns på SR:s webb om man vill lyssna. Han avslutade, på temat meningen med livet, med följande ord:

"Vi ska alla dö en dag, men alla andra dagar ska vi leva!"

Otäckt bra

Jag har just läst ut Roslunds och Hellströms debutroman Odjuret. Det är en riktigt bra bok, välskriven och realistisk men aldrig snaskig. Men samtidigt var det en väldigt obehaglig läsupplevelse. En pedofil som bland annat skändat och dödat två 9-åriga flickor, rymmer och jakten på honom inleds. Inledningsvis trodde jag att det skulle bli en skildring av denna jakt, men det blir inte bara det, det blir betydligt mer. Avslöjar inget mer utan nöjer mig med att konstatera att många tankar väcktes.

En av dessa är den om människolivets okränkbarhet. Är alla människoliv lika mycket värda? Jag är emot dödsstraff för jag tycker ju det, i alla fall i teorin. Men det innebär ju att att en pedofil har samma människovärde som till exempel Nelson Mandela.

Sedan kom många tankar om kriminalvård. Hur skyddar man samhället från de farliga? Om inte samhället kan skydda medborgarna från dem, har man då rätt att ta lagen i egna händer? Har man rädd att döda någon för att rädda någon annan?

Bra böcker får en att fundera.

Livet är gott

Ibland känns livet gott, som ikväll. Lyssnar på Lundells Om sommaren och njuter.

Skurkar

Times har listat tidernas bästa filmskurkar.

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/de-varsta-filmskurkarna-genom-tiderna-1.899590

Den late...

...vaknar om natten, brukar en del säga. I sådana fall måste jag vara väldigt lat för nu är jag vaken! Att få vända på dygnet är en av de stora fördelarna med att vara ledig tycker jag.

En sak som är bra med att vara uppe sent är att man bara behöver göra roliga saker, det går ju till exempel inte att börja dammsuga och sånt. Men man kan läsa, måla, lyssna på musik och filosofera lite så där allmänt.

Nu filosoferar jag lite om släktminnen. I förra inlägget skrev jag om min morbror. Jag har fler positiva minnen av honom och hans familj. En gång när vi var och hälsade på dem, fick jag en sticka i foten när jag sprang på deras altan. Den tog morbror ut med hjälp av en kniv och jag, som inte kan ha varit så hemskt gammal, kände mig som en riktig hjältinna, hur modig som helst! Och den känslan sitter kvar, jag har känt mig rätt kavat varje gång jag, efter detta hjältemod, klivit upp på ovan nämnda altan.

Jag är glad att jag har så många roliga minnen av mina släktingar. Idag fick jag ett till. Vi satt tillsammans hos min "motte." Jag har flera, den här mostern brukade kalla mig Svartöga när jag var liten för jag var visst rätt argsint. Jag tror inte hon kallar mig det nuförtiden. Mitt dåliga humör som barn är för övrigt omtalat och mina yngsta morbröder brukar säga att jag log första gången när jag var sex år. Jag hävdar att det är förtal och har visst stöd i frågan av min mor.

Nåväl, idag satt vi alltså hos min moster och hennes sambo, jag, en annan moster, min kusin, och en kusins man. (Finns det något ord för kusinman? Kuåger?) Den andra mostern säger att hon har en förmåga att oroa sig för saker och ting vilket kanske inte alltid är så produktivt. Då berättar kusinmaken att han en gång ringde till henne inför en förestående resa och frågade om hon börjat oroa sig för den. Hon svarade då: "Nej, det har jag inte och det oroar mig." Hur underbart som helst! Det kommer jag att minnas länge, hoppas jag i alla fall.

Utsikt från en hängmatta

Jag har varit i stugan ett par dagar. Igår var det soligt och så där åskvarmt när jag låg i hängmattan och läste.



Sedan kom regnet och åskan....

Jag har en stor och härlig släkt, bland annat en morbror från Piteå. (Han pratar pitbondska och när jag var liten förstod jag inte alltid vad han sa, men jag brukade skratta när alla andra skrattade... Och så var det jättekul att titta när han åt äpplen, jag har aldrig sett dess like varken förr eller senare.) När jag var kanske 13 - 14 år satt jag i hans stuga när åskan började gå. Jag blev rädd men han sa att man aldrig behöver vara rädd för åskan här. Byn ligger som i en gryta förklarade han, därför behöver man inte oroa sig för att den ska slå ner. Och sedan den dagen gör jag inte det.

Därför satt jag lugnt kvar på altanen och lyssnade på mullret och regnet som smattrade mot altantaket. Det var inte dumt alls.

Baglady

Plastpåse från Pocket Shop som jag idag fått i gåva av min kära vän. Både kul och passande. I alla fall det där om att vara obegriplig... :-)

Studsmatta

Första lördagen på semestern inleddes med lite studsmattehopp. Det är läskigare än det ser ut när barnen gör det. Systerdottern lyckades få upp mig med orden: Kom igen moster, du är ju en sportig tjej! (För någon vecka sedan var det en läkare som konstaterade "att jag nu blivit lite äldre". Läkaretiken, var tog den vägen? Sportig tjej funkade därför rätt bra...) Det blev inga volter eller backflips. Det blev styvsomenplankaraktupphopp. Det blev ganska bra.

Den bästa dagen

Gissa vem som har semester nu?! Jag firade med att gå till vårdcentralen och vaccinera mig. Om ni undrar varför så är det för att jag ska åka till Kina i oktober. Egentligen var det ett bra sätt att inleda semestern, att påminna mig om att när sommaren är slut har jag fortfarande en semester kvar!

En av de vanligaste frågorna i kafferummet de senaste veckorna har varit den om vad man ska göra på semestern. På något vis känns det som om man måste ha något att göra, en resa, ett altanbygge, en husmålning eller något annat, men är inte det en motsägelse? Är inte hela vitsen med semester att man inte ska göra särskilt mycket? Eller så är det kanske så att vitsen är att man ska göra det man vill, och en del vill kanske spika altan och måla husknutar.

Nu vill jag sätta mig i solen på balkongen och läsa. Så jag gör det, jag har ju semester!

Hoppsan

Jag har blivit vice ordförande i vår bostadsrättsförening och idag har vi varit på banken och skrivit på lite papper. Efter att ha skrivit under ett antal dokument (att vi idag lever i ett papperslöst samhälle är för övrigt en myt...) kände jag mig plötsligt lite viktig och ilade iväg till en liten klädbutik. Som representant för föreningen måste man ju ha en fin klänning, vilket också införskaffades.

När jag kom hem tyckte jag att den såg ut som en städrock... Så kan det gå när inte haspen är på.

Instämmer

Hittade följande visdom på http://livshistorier.blogspot.com/ där man skriver sexordshistorier.

Hellre fort och fel, än ingenting.

Det är Petra Jankov Picha som formulerat sig så väl.

Dagens rubrik

Eller så berikar den semestern?

Fortfarande glad...

...men inte lika hes. Nu är jag dessutom förväntansfull också. 31 juli ska jag se U2 på Ullevi och efter den konserten är jag nog hes och euforisk! Kolla in recensionen:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/supersommar2009/article5453422.ab

Att se U2 har funnits på min lista på saker jag vill göra innan jag dör. Och nu ska jag göra det!

Jag tror juli blir en månad att minnas.

Hes och glad

Ikväll har jag varit på Lundell-konsert! Ni som känner mig förstår att jag är både hes och glad och att jag inte kommer att somna än på några timmar. Helt objektivt kan jag säga att han var helt fantastisk! Extra kul att han också spelade några äldre låtar, vilket vi inbitna fans gillar: Hav utan hamnar, 67, Syster och till och med Stackars Jack!

(Till min kamrat: Jag tänkte intensivt på dig när han spelade Syster. Kände du?)

Det är kul med konsert, och så kan man ju köpa så fina tröjor, till riktigt bra priser... Ungefär som ölen.

Avslutar med att inför morgondagen citera Uffe:

Fred Neil sjunger
"Everybody's talking"
och det är vad alla gör
Sjunk inte, sjunk inte ner
gå ut och var glad
Om du tvivlar, om du tvekar
sitt inte bara där, rör på dig
Om din dröm har dött, sjunk inte
gå ut och var glad

---
Livet väntar därute
Gå ut och var glad
vad ska du annars ha allt det här till?

Favoritblomma

Höstvarning

Vid varje midsommarhelg är det alltid någon som känner att de måste säga "ja, nu vänder det igen, vi går mot mörkare tider." Jag gillar inte det alls, i juni är bara tanken på vintern deprimerande. Men nu säger jag det själv: Hösten är här. I alla fall om man ska tro Ellos som har den dåliga smaken att skicka ut höst- och vinterkatalogen idag! Som om det inte är nog med all hårvård som sommargarderoben kräver, ska man dessutom börja tänka på hösten redan nu?!

Men vilken tur att marknadskrafterna påminner oss om årstidsväxlingarna. Annars skulle vi aldrig hänga med.

Framförhållning

I dagens NSD, tyvärr lite suddigt men det är några gubbar som målar följande:

Utlovade pelargoner

Här kommer de utlovade bilderna på mina pelargoner.




Den här lilla rackarn kanske inte ser mycket ut för världen, men den gillar jag nästan mest eftersom det är den första pelargon som jag övervintrat.



Som ni märker släpper jag nu ohämmat fram pelargontanten i mig!