tisdag 30 mars 2010

Städtankar

Har putsat och fejat lite inför faderns ankomst imorgon. Som alla vet fejar man bäst när man lyssnar på musik och idag sjöng Lundell för mig:

Så hälsa hem till morsan nu och skicka ett kort
och säg: Tack för livet, tack för allt hemmagjort.

Man kan skicka ett till pappor också. Tänk vilken tur jag har som har två fina kortmottagare.

måndag 29 mars 2010

Mormor

Minnet är en märklig sak. Min mormor som dog 1985, vävde trasmattor. Ikväll gick jag in i vävstugan i källaren och på en sekund kände jag mig förflyttad till hennes hus. Tänk vad en doft kan göra.

söndag 28 mars 2010

Tryggheten i en handduk

I helgen har jag varit i den något större grannstaden och förlustat mig! Det betyder att jag träffat trevliga människor, ätit och druckit gott, sett Mark Levengood, sovit gott och slutligen fått våfflor till frukost. Också goda.

Jag har lyssnat på Levengood ett par gånger förut och jag gillar hans betraktelser över livet. Nu fastnade jag framför allt för ett resonemang om livet och om Gud. Ibland kan man ju känna sig vilse i livet. Det kan kännas som om man går omkring på havets botten, man ser ytan men kommer inte upp och man vet att skulle man bara nå ytan då skulle man se stranden, få överblick och sammanhang. (Denna bild började för övrigt med en beskrivning av vad Marks pappa ansåg vara det bästa sättet att lära barn simma: släppa dem från bryggan rätt ner i Ålands hav.) Och till slut når man stranden och där står Gud med en stor handuk som han sveper om en och säger (tänk er nu finlandssvenska): "Nå, int var det väl så faaaaRligt?" Och då skulle Mark svara, att "Jo, det var det faktiskt, men ganska roligt." Det var en vacker bild av "hemkomst här i kosmos, längtan efter Gud", för att citera en annan av mina favoriter, Lundell. Jag minns tydligt hur skönt det kändes att som barn krypa upp i mammas eller pappas famn, invirad i en handduk, med kapuschong i mitt fall, och gnuggas torr.

Allt detta förlustande innebär dock att jag nu ligger efter med hushållsarbetet, men när jag funderar närmare på den saken inser jag att det är värre att ligga före med hushållsarbetet än efter. Inte är det väl riktigt vettigt resursutnyttjande att till exempel diska innan det behövs?

Nu ska jag slå på Babel och krypa ner i min säng. Torgny Lindgren ska enligt uppgift ha pratat poesi i programmet och även om han nu inte är P-O Enquist, så kan jag tänka mig en betydligt sämre sängkamrat.

Guds frid!

onsdag 24 mars 2010

Good enough

Världens bästa Helena hade detta på sin blogg och jag är så fräck att jag stjäl det rakt av, för det var så bra. Hoppas hon förlåter mig.


(Det är en poster från nätshopen http://www.perlanliving.se/?id=1406 )

tisdag 23 mars 2010

Vem är jag?

Att skratta högt när deltagarna i Mästarnas mästare får elstötar i TV, vad säger det om en människa? Men det gjorde jag ikväll när fyra tappra tävlande skulle forcera hinderbanan, och det kändes inte så vidare medmänskligt.

De båda Tomasarna, Brolin och Johansson, har vuxit under programserien, särskilt Brolin. Jag hade en helt annan bild av honom innan detta, eller kanske hellre en otydlig bild av honom. Det verkar vara en bra karl. Synd bara att han inte valde motståndare i nattduellen utan tog kortleken till hjälp. Det var lite sådär. Och hade jag fått bestämma hade Brolin, och inte Johansson varit i final. Och den där nattduellen kan de ta bort nästa säsong, det måste finnas ett bättre sätt att slå ut deltagare.

Avslutar med ett Johansson-citat: "Det brukar läka. Alla såren läker." Det var väl lite småfilosofiskt sagt av en gammal brottare, även om de pratade om tävlingsskador. Eller så är det bara det i en småfilosofisk gammal svensklärares hjärna.

måndag 22 mars 2010

Tajta kruller

Ikväll borstade Maria Montazami sin pudelliknande hund (osäker på rasen, men förmodligen inte någon bastard) och konstaterade att den har väldigt "tajta kruller. Man skulle behöva en plattång." Och sedan kom tomten, men det är en helt annan historia. Hon blir bara härligare och roligare för varje avsnitt. Världen skulle nog vara en vänligare plats om fler var som hon.

Sluten avdelning

Jag har just sett SVT-dokumentären Sluten avdelning, och fy fehun (som man säger i Storuman) vilket bra program! Det var för mig både tankeväckande och ögonöppnande. Det finns bra många kloka människor på slutna avdelningar i vårt avlånga land. Och modiga.

Så till alla er som inte betalar er tv-licens så att SVT kan fortsätta göra genomarbetade och viktiga dokumentärer, till er säger jag: Må sniglar fastna på era ögon!

söndag 21 mars 2010

BNL

I Bhutan har man bytt ut BNP mot BNL, bruttonationallycka, som ett mått på välstånd. Det är inte så flummigt som det låter, man har tagit fram en modell för att beräkna lyckan och många nationalekonomer är tydligen intresserade.

Jag tror jag blir buddist.


(Lyckades inte hitta denna text på DN på nätet för att länka, men essän heter "Landet som satte lyckan före ekonomin", skriven av Olavi Hemmilä, för den intresserade.)

torsdag 18 mars 2010

Samtal

Vad trevligt det är att titta på Babel där människor samtalar om olika saker, och de får prata färdigt, eller i alla fall prata längre, om olika ämnen. Ikväll var ett av ämnena huruvida man blir en bättre människa av att läsa böcker, ett intressant samtal som fick mig att tänka på något klokt jag läst någon gång: Man blir inte en bättre människa av att läsa böcker, men man blir mer människa. Så kan det nog vara.

måndag 15 mars 2010

Maria i mitt hjärta

Ikväll har underbara Maria Montezami julpyntat tillsammans med sin ömma moder. Och oj vad rosetter som behövde fluffas, en julaktivitet som Maria trodde gjorde hennes mor gott. Hon beskrev kärleksfullt sin mamma som en snäll och omtänksam person som "har föråldrats bra."

Slutligen denna blåmåndag, undrar jag bara varför man har bestämt att nyhetsuppläsarna på Aktuellt ska promenera omkring i sändning. Jag förstår inte vitsen.

söndag 14 mars 2010

Färdigsjunget

Då var det färdigsjunget i Melodifestivalen för i år. En fin låt vann fast kanske inte rätt. Det här tyckte jag var årets bästa låt:

fredag 12 mars 2010

Tack för maten

Igår blev jag bjuden på tacos hos L och E, en kär kollega och vän med dotter. Jag känner alltså henne privat och kan därför intyga att hon inte är hamster på fritiden. (Detta var ett internt skämt för oss som såg Lindström. För er andra var det nog bara en konstig mening.) Sedan såg vi en av mina favoritfilmer The neverending story och åt världens godaste glass. Jag fick alltså både kroppslig och andlig spis och det gjorde mig gott. Så tack!

Funderar ibland på om det verkligen är meningen att jag ska arbeta som lärare hela mitt yrkesliv. Ikväll kom jag på en alternativkarriär: TV-kritiker. Vilket drömjobb, först titta på TV och sedan skriva. Visst låter det som en plan?

onsdag 10 mars 2010

Glitter och glamour!

Igår visades ett sammandrag av Oscars-galan och jag säger som Grynet: Det kan aldrig bli för mycket glitter! Jag gillar att se denna stjärnspäckade gala med vackra kläder, kända människor, tårar, skratt och glamour. (Nu lät jag lite som en sliskig film och det passar ju ganska bra.) Tänk att ha ett jobb där man ibland förväntas klä upp sig som en prinsessa!

En sak som dock förvånar mig något är att folk inte håller bättre tal. Skådisar och andra kreativa personer borde väl kunna komma på fler saker att säga än att de vill tacka sitt produktionsbolag? Det blir lite som "programmet sponsras av...". Nä, sätt upp en anslagstavla eller något på efterfesten där folk kan tacka sina sponsorer och fyll talen med annat. Men det finns så klart undantag, igår till exempel Sandra Bullock som var personlig och klok och Mo'Nique som talade med patos.

För övrigt anser jag att Sean Penn är läcker.



Ikväll visades ett program om och med Robyn. Snacka om förebild! Jag önskar jag hade hade bara en bråkdel av hennes driv och talang. Då skulle det nog bli andra bullar...

måndag 8 mars 2010

Skyldig

Jag erkänner, jo jag tittade på Hollywoodfruar ikväll trots att jag i teorin tycker att det är förfärlig TV. Men det är lite som att passera en trafikolycka, man kan inte låta bli att titta. För nog var det en del olyckor i programmet. Förutom Maria Montezami, för hon är rolig och känns äkta på något underligt vis. En människa som säger att den som köper sin första tofs, inte kommer att ångra sig, kan inte vara ond.

Erkänner också att jag återfallit i Taipei-träsket... Ger er inte länken, av medmänskliga skäl.

söndag 7 mars 2010

Söndagsnjutning

Jag älskar att vakna på söndagar, eller egentligen älskar jag alla dagar då jag kan vakna utan att behöva stiga upp direkt för att löpa gatlopp mellan säng - dusch och jobb. Nej, en ledig dag med kaffe på sängen kombinerat med DN eller en bok, det är vardagslyx det.

Jag vill aldrig att det ska bli måndag igen.

fredag 5 mars 2010

Fredagsfunderingar

Nu när OS är slut är ordningen återställd i TV-tablåerna och ikväll var det åter dags för På spåret. Jag vet att det är lite fånigt, men det är lite sådär "woho" att se Lindström i rutan när jag såg honom på riktigt i måndags.

Rapport visade ikväll ett inslag från Kina. Det började med lite information om landets ekonomi och slutade med en betydligt dystrare rapport om hur det står till med de mänskliga rättigheterna. Det är illa. Men mitt i allt det ser jag bilder från Himmelska fridens torg och då känns det också "woho" för jag har ju varit precis där! Och det känns inte alls lika fånigt som det ovan nämnda exemplet. Det är verkligen roligt att resa, för resan fortsätter på något vis även när man kommit hem igen.

Skavlan brukar vara sevärd, men jag tycker inte att den här säsongen varit lika bra som förra även om kvällens avsnitt inte var så dumt. Men fy vad jobbigt det är att se Thorsten Flinck intervjuas. Vet inte hur jag ska beskriva det, men jag kan inte riktigt titta. Och varför får han applåder hela tiden? Kanske man skulle prova köra Flinck-style på nästa jobbmöte men jag tvivlar på att det skulle rendera i några ovationer. Sådana får bara de geniförklarade (eller kanske kejsaren i sina nya kläder?).

Hela veckan har jag känt mig missövd (som mamma skulle ha sagt) så nu väntar sängen med hopp om att imorgon vakna full av energi och livsmod. Men det kanske är att vänta sig för mycket av en natts sömn?

Nu sjunger Eva Dahlgren Resan. Det känns som ett tecken.

En natt, en sista natt
av sömnlöshet
unkenhet fyller varje por.
Föds jag nu,
i detta virrvarr
av beslutsamhet
ger min ensamhet
styrka i min kropp.
Kan jag, kan jag
öppna alla dörrar i mej
bara andas
och njuta varhelst jag hamnar
med stolthet trotsa stormen utanför
hör, vintern dör.
Det kommer en tid till varje människa
när ett steg ska tas åt något håll
men mörker runt omkring.
Här står jag nu med väskan packad
men med varje andetag mot nästa dag
får rädslan mer makt.
Men jag, jag kan
resa mej mot vinden
och stå stark
när en längtan föds
kan den aldrig dö
och livet tar sej vägar även utan mej
hellre då
väljer jag.

torsdag 4 mars 2010

Jag är med!

Nu har jag alltså sett Plura och Mauros kök och jag tyckte att det var jättekul. Någon har sagt att de ska anmäla mig till programmet Halv åtta hos mig och jag har sagt jag inte skulle vara med. Men i Pluras kök skulle jag nog passa bättre; dricka vin och göra gräddtårta, plus lite lekar. I'm in!

Tankar en torsdagkväll

Jag håller just nu på att läsa en intressant bok om Knut Hamsun, den upphöjde norske nobelpristagaren som blev nazistsympatisör, och föll... Det här är den andra boken jag läser om Hamsun vilket jag själv tycker är lite märkligt eftersom jag aldrig läst någonting av Hamsun och egentligen inte är någon stor läsare av biografier. Det är en tanke...

En annan är den om hur orättvist det kan vara i världen. Jordbävningen på Haiti skördade omkring 200 000 människoliv. Den i Chile tog "bara" cirka 700 (lite osäker på siffran) för där har man bättre byggda hus. Och det är ju såklart skönt att chilenarna klarade sig relativt bra men varför ska de redan fattiga alltid drabbas dubbelt så de blir ännu fattigare? För inte är det väl som Vreeswijk sjunger?

Somliga går med trasiga skor,
säg vad beror det på?
Gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så.

[...]

Somliga går med trasiga skor,
tills de har slutat gå.
Djävulen som i helvetet bor
får sig ett gott skratt då.

Nu en helt annan tanke: Jag ska snart åka till Polen, Krakow och Auschwitz, och behövde därför förnya mitt pass. Det går rysligt fort nuförtiden. Tänk, ett besök på polisstationen för fotografering, fingeravtryckslämning och signatur, och tre dagar senare har jag mitt nya pass i handen. Det är inte Ryssland precis, eller vad säger du Kickan?

I skenet av jordbävningar och annat kan följande verka lite futtigt men det hjälps inte. Här kommer det: Hur många matlagningsprogram behövs i televisionen egentligen? Blir marknaden aldrig mätt (lite fyndigt va? .-))? Jag är också lite förvånad över att jag just nu sneglar på klockan för jag vill se Plura och Mauro Scocco i köket, vilket förvånar mig mer än min dragning åt Hamsun.

tisdag 2 mars 2010

Gröna fingrar?

Fredrik Lindström var jättekul! Gå på föreställningen om ni får tillfälle! Det är inte ofta jag skrattar så det kniper i magen, men det gjorde jag igår. Det kändes dessutom som om jag lärde mig något på kuppen, kanske har Lindström och jag samma pedagogiska filosofi; learning by laughing. :-) Skönt var det även att äntligen få veta att svenskar också är människor. Måhända av en något ängsligare sort.

Sent omsider ikväll blev det att sätta om mina pelargoner och det blev nog bra. De har redan tagit sig fint och jag längtar till de ska pryda min balkong (även om det verkar oändligt långt borta en dag som denna när snön yr som på Frostmofjället). Jag gav dessutom några av mina ordinarie blommor ny jord. Hoppas de klarar chocken, för det tror jag aldrig tidigare har hänt i deras kruxväxtliv.

Femman hade ikväll premiär för serien Cougar town med Courtney Cox och som gammal Vänner-fan bänkade jag mig framför TV:n. Och visst var den småkul och nog kommer jag att titta mer, men jag kan inte låta bli att tycka att det är trist att skådespelerskorna i en serie om och till 40-någonting kvinnor, verkar ha justerat sina ansikten lite här och lite där. Kalla mig gammaldags, men jag tycker det är fint när ansiktet rör sig när man pratar och när överläppen inte stramar som ett par för små tights.