Tantvarning?

Ibland ser man sig själv lite utifrån sådär. Det hände mig idag. När jag kom hem från jobbet hade mitt första nummer av Ica-Kuriren landat i brevlådan. Ni förstår, det ringde en sån klämmig pojk häromveckan och gav mig ett bra introduktionserbjudande. Synd att säga nej. I tidningen fanns recept, frågespalter av olika slag, stickmönster, test av burkmajs och en del oumbärliga tips, till exempel hur man får bort etiketter från frysförpackningar (använd helt vanligt frystejp, finns att köpa i en livsmedelsbutik nära dig).

Medan jag sitter på balkongen och bläddrar i min tidning, plockar jag bort lite blommor och blad från mina pelargoner, som nu blivit 11 stycken totalt. Jag visste inte att det bodde en pelargontant i mig, men det gjorde det tydligen.

Senare inhandlades hårfärg för att täcka mina gråa strån. Allt detta sammantaget innebär väl en viss tantvarning? Det trodde jag aldrig när jag var 18 och livet, och vad livskvalitet var, tedde sig helt annorlunda.

Fast egentligen spelar det ju ingen roll. Det finns varningssignaler för värre saker än tanter. Och som min goda vän brukar säga till mig (upprepade gånger, och inte alltid när jag vill höra det:-)): "Du är stor nog att bestämma det själv." Så då bestämmer jag att jag vill sitta på min balkong, med nyfärgat hår, en Ica-Kuriren i handen, och lukta på mina pelargoner!



(Jag vet att det inte är pelargoner på bilden, men jag hade ingen bild på dem. Ska ta en i vackert solljus en annan dag.)

Husmorstips

Om man till exempel behöver diska, vika tvätt, dammsuga eller något annat som man inte vill göra, kan man istället spela Taipei. Timmarna går fort och vips är det alldeles för sent att göra något. Ni hittar spelet här:

http://www.icakuriren.se/Spela-Tavla/Spel/

Ett annat tips är att man, om man väntar besök och inte hinner skura, kan ställa en hink med väldoftade skurmedel i något hörn. Hemmet luktar nystädat. Dammråttorna kan man samla in för hand.

Nybakatlukt får man enkelt genom att stoppa in några "köpesbullar" i ugnen. Ugnen ska vara lagom varm och bullarna vara i lagomt länge.

The ballad of Lucy Jordan

Det här är en bra låt, passar på att att lyssna på den när jag som nybliven bloggare, testar att lägga in klipp.



Det verkar fungera.

Marianne Faithfull har spelat Gud i tv-serien Absolutely fabulous. Rätt kul tycker jag. Här kommer en länk om ni vill titta.

http://www.youtube.com/watch?v=XLYKlan6KYw

Lite baksmälld och melankolisk

Dagen har gått i långsamhetens och melankolins tecken, som kontrast till gårdagskvällen som var precis tvärtom. Men någon vis person har sagt: Livet är som en hiss, det enda som skrämmer är om den någon gång står still.

Hursomhelst, idag har jag mest suttit på balkongen och lyssnat på musik. Ni vet hur det kan vara med musik, en del låtar väcker känslor och minnen och man förflyttas nästan bakåt i tiden; vad man gjorde, hur det kändes... både roliga och tråkiga minnen.

Ibland är det ju också lite gosigt att riktigt frottera sig i vemod och självömkan och när man är på det humöret kan musik hjälpa en på traven. Så var mitt humör idag och om och om igen lyssnade jag på några låtar från mitt "ynklighetsbibliotek." Det fungerade alldeles utmärkt. Men framåt kvällen (och efter en riktigt god pizza) började jag tröttna på mig själv och försökte hitta ett motmedel. Alanis Morissette brukar fungera, det är svårt att vara ynklig när hon tar ton men det ville sig inte riktigt. Men då, som ett litet mirakel, skyfflar min dator fram Winnerbäcks Försvarstal och det gjorde susen! Så nu är den inlagd i mitt "ryckuppdigbibliotek".

Man kan inte bromsa sig ur en uppförsbacke, som bibliotekarie-Sally skulle ha sagt.

Mata gärna fiskarna!

Bloggtips

Här finns det guldkorn!

http://livshistorier.blogspot.com/

Adoptera ett ord

Svensklärarhjärtat fröjdas!

http://www.dn.se/dnbok/adoptera-ord-kulturminister-spraktidningen-1.899322

(Första gången jag läste detta hade man skrivit "adpotera ett ord". Det var kul, jag trodde man skulle få hitta på egna! Det rättades dock snabbt.)

Motorsågskonst

Så här fint hade man motorsågat träd i Umeå. (Vilken sorts träd det rör sig om lämnar jag osagt. Jag vet väldigt lite om träd och buskar. Lärde mig i dagarna att det visst finns någon sort som heter hängmipsel. Jag tror man driver med mig.)

It takes a fool to remain sane

Jag har tillbringat några dagar på patienthotellet i Umeå. Det väcker lite tankar. Man ser att prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige när man ser "prostatagubbarna". De verkar umgås en del, på bänkarna i solen, på terapin och vid kaffebordet. Det ser ut som om de finner varandra i det svåra och att de stöttar, som gubbar gör.

Man ser också en hel del kvinnor tillsammans, utan hår eller med scarf på huvudet, kortisonsvullna. Kanske är det bröstcancer, eller någon annan sort.

Medelåldern känns relativt hög på hotellet, och det är ju en viss tröst i det, men alla är inte vuxna. Igår satt en familj och åt, mamma, pappa och två söner, den yngsta i rullstol med keps och droppställning. Sådana gånger känns livet onekligen orättvist och hjärtat blir alldelens ihopsnörpt.

Man kan inte alltid se på en människa att hon är sjuk, och vi vet aldrig vad någon bär på i kropp eller själ. Vi borde tänka på det oftare och vara vänliga mot varandra. Det verkar man ha förstått på patienthotellet.

Det är synd om människorna.

Bussvisdom

Brukar unna mig en veckotidning eller två när jag reser och i veckan har jag åkt buss. Jag hittade följande visdomsord i min lektyr:



Synd bara att de skrev timeout, det ordet gillar jag av någon anledning inte. Men jag ska försöka komma ihåg andemeningen nästa gång jag känner mig uttråkad. Eller så hoppar jag hopprep, då kan man inte ha tråkigt!

Oss boknördar emellan

Medryckande = bra?

Fick igår frågan om en bra roman alltid måste vara medryckande. Jag funderar fortfarande... Jag känner mig rätt säker på att det motsatta kan stämma, jag tycker till exempel att Män som hatar kvinnor är medryckande men inte särskilt bra. Måste nog sova mer på saken.

Och apropå sova, inatt drömde jag att jag var på samma vandrarhem (eller vad det nu var) som Stefan Sundström. Han hade ett bandage på baken eftersom han satt sig på en trasig rödvinsflaska. Sedan sjöng vi Om jag kommer opp till Jesus. Man undrar... Jag hoppas få sjunga med The Edge inatt.

Uppåt!

Ibland känner man sig som en sandsäck i sin egen luftballong, men inte idag. Idag känner jag mig som en filmstjärna!

Först glada nyheter på jobbet, en kär kollega blir kvar, sedan gick bilen igenom besiktningen utan anmärkning. Slutligen ett besök hos frissan och hon trixade till världens filmstjärnelockar i mitt hårsvall! Bjuder på några.



Så här skulle man ha det när man har det som sämst.

Öppettider

Gran Canaria 2008

The West Wing

TV-serien The West Wing (Vita huset) är en av mina absoluta favoritserier. Därför har alla säsonger inhandlats och jag kan inte riktigt säga vilken gång i ordningen jag ser dem. Hoppas dock att det säger mer om seriens kvalitet än om mig... :-)

Hursomhelst, en av karaktärerna, Sam, har legat med en kvinna som sedan visar sig vara en call-girl, och i ett avsnitt måste han berätta detta för sin närmaste chef, Toby. Toby är för övrigt inte den muntraste göken i holken.

Sam: It turns out I accidentally slept with a callgirl.

Toby: Accidentally? I don't understand. Did you trip over something?

Jag skrattar varje gång... Det säger nog någonting om mig. :-)

Några knäckta ägg

Även knäckta ägg kan överraska.

För övrigt...

... avskyr jag hushållsarbete. Man bäddar, man diskar, man städar och efter ett halvår måste man börja om igen.

Ängsligt

Läser i dagens DN att Vägverket åtalat en man för bestickning. Han hade skickat in kompletterande fordonshandlingar och i kuvertet lagt 200 kronor med kommentaren "skickade med lite bullpengar te fikan". Tingsrätten friade (tack och lov) mannen, och Vägverket får betala rättegångskostnaderna på 9000 kronor. Men åklagaren har överklagat till hovrätten... Onekligen ett dyrt fika.

Hur ängsliga är vi i Sverige egentligen? Läser i samma DN att många människor dödats i Iran och oroligheterna fortsätter efter det omstridda presidentvalet. Allt är onekligen relativt.

Glad midsommar!

Glad midsommar, eller snarare glad midsommarhelg, eftersom aftonen redan passerat. Har semesterkänsla i kroppen, fastän flera veckor återstår att arbeta och vädret inte är det minsta semesterlikt. Vad snopen jag ska bli när klockan ringer på måndag...

Boken som syns på bilden är Emile Ajars underbara Med livet framför sej, en bok jag läser någon gång då och då och älskar varje gång. Det är historien om Momo som bor med madame Rosa i Belleville, Paris. Livet har fört samman de båda, han, en liten muslimsk pojke och hon en f.d. prostituerad judinna som, mot betalning, tar hand om honom och andra "oäktingar." Kort sagt är detta en fantastisk berättelse om livet och kärleken. Läs den!