Bättre tider

Mad men handlar om människorna på och kring en reklambyrå på Madison avenue, i 1960-talets New York. Alla röker hela tiden, det dricks stora mängder alkohol, männen gör karriär och kvinnorna är sekreterare eller hemmafruar. Miljön osar av unken sexism, rasism, antisemitism och homofobi. Det kalla kriget pågår för fullt. Det låter kanske inte så upplyftande, men jag gillar serien.

Jag gillar också det faktum att man kan se att tiderna har förändrats. Till det bättre alltså. I våra dagar, där det hela tiden målas upp diverse bilder av världens undergång, känns det bra. För jag tycker att vi går mot bättre tider, klimathotet till trots. Idag är världen till exempel inte fullt så sexistisk och rasistisk som för 50 år sedan. Kalla kriget är slut, muren har fallit. För att citera Hans Rosling: ..."det till synes omöjliga är möjligt. Vi kan ha en bättre värld."

Något annat jag tänkt på de senaste dagarna är Cesar Millan, the dogwhisperer. Jag fascineras av hans hand med hund, men kanske framför allt, hans hand med hundägare. Vilken man. Jag är lite betagen.

Roslings värld

Vill man lära sig mer om världen, eller kanske hellre upptäcka sin egen förutfattade mening om hur man tror att världen ser ut, då kan man med fördel lyssna på Hans Rosling. Han finns på gapminder.org, you tube och i en SVT-dokumentär:

http://svtplay.se/v/2060183/dokumentarfilm/roslings_varld

Det gjorde jag ikväll.

Mad men

Regn

Idag regnar det jättemycket, således en perfekt dag för läsning och Mad men-tittning. Jag har sett tre avsnitt och vill se mer. Diska kan man ju göra sedan.

Inte längre packad!

Jag kan härmed meddela att den sista flyttkartongen nu är uppackad (vad konstigt det såg ut, upp-ackad...). Att bli inflyttad tog den här gången betydligt längre tid än det brukar, och det har jag inte gillat. Men nu gillar jag massor.

Upptäckte i veckan tidningen ViLÄSER, och den kan jag rekommendera till litteraturintresserade.

I det senaste numret intervjuades Linn Ullman och hon beskriver TV-serien Mad men som "fulländad berättarkonst. Äktenskapet mellan Don Draper och Betty kunde inte ens Strindberg ha skildrat bättre - eller Bergman!" Då blir man ju nyfiken, det är ju ändå Bergmans dotter som talar! Eftersom jag bara hört talas om serien men aldrig tittat, fylldes jag av utforskarlusta och köpte raskt säsong 1. Den ska avnjutas, hoppas jag, under mina underbara semestervaknätter.

Asfaltblues

Tid i stugan är tid för reflektion. När jag är där läser jag mycket, lyssnar på radio (och tänker varje gång, varför lyssnar jag aldrig på radio hemma?), och umgås lite med släktingar. Alla mina barndomssomrar har jag tillbringat där och det var ju bästa stället på jorden. Vi, mina syskon, kusinerna och jag, lekte, badade (även om jag var något av en badkruka som barn, och är väl i viss mån ännu), bråkade, sprang, fiskade, ja allt som barn fulla av sommar och spring i benen gör. Och fortfarande är det underbart att vara där men på ett helt annat sätt nu så klart eftersom livet som vuxen är så annorlunda jämfört med barnaåren.

Men tiderna förändras och så gör även sommarstället. De här dagarna har vi pratat lite om vad som kommer att hända med byn i framtiden. Nu finns en bofast morbror och några mostrar och morbröder som tillbringar en hel del tid där vilket gör att det hålls efter, till glädje för oss helg- och semesterbesökare. Och själv behöver jag sällan, för att inte säga aldrig, fundera på gräsklippning, för det gör min mor. (Tack mamma!) Men vad händer sedan, när den generationen är borta? Vi barn och barnbarn har flyttat, en del långt bort, en del kort bort. Man vet inte hur det kommer att bli, mer än att det kommer att förändras. Jag och min kusin A satt och pratade om just detta och han sa ungefär, att man kan ju bli deppig över det, eller tänka att vi haft många goda stunder här. Förändringar tillhör livet. Så jag försöker tänka så.

Men en sak gör mig lite vemodig. Jag åkte upp till Vuollerim för att handla. Där bodde min farmor och min mormor och morfar, så gatorna känns välbekanta. Men asfalten får på sina ställen, till exempel där macken förr låg och där vi (om vi hade tur och någon skjutsade oss) köpte glass, ge vika för gräs och buskar. Det är för mig en bild av hur samhällen förändras och, om det vill sig illa, så sakteliga försvinner.

Nåväl, nu är jag hemkommen igen tillsammans med mor och systerdotter. Ikväll har vi tagit emot den nya bokhyllan från Ikea och skruvat och donat lite, men är inte färdiga ännu. E har bakat och bjudit på kladdkakemuffins och det var mycket gott och precis vad man behöver när man monterar Billy. Imorgon blir det staden och lite shopping. Plus bokhylla, vare sig man vill eller inte.

Nu är timmen sen, den ömma modern har somnat, men vi nattugglor ugglar ännu, men det är väl bäst att försöka sluta de blå. Godnatt Sverige, "where ever you are".

Stugan

Efter att ha funderat lite hit och lite dit, bestämde jag mig för att åka till stugan nu ikväll. Eftersom det är semester har jag, som sig bör, vänt på dygnet. Så om jag åker nu är jag ju framme imorgon när jag vaknar sent. Ni förstår logiken hoppas jag. Nu blir det radio och eldsprak i ett par dagar. Och hängmatta och läsning förstås.

Uppgraderad

Två dagar stod jag ut med havererad dator... Och eftersom det här är andra haveriet beslöt jag att införskaffa en ny och fin bärbar. Den är vinröd med sådana där fina böjda ränder. Den går som tåget, tar ingen plats och behöver nästan inga kablar i jämförelse med gammdatorn. Det här med trådlöst är inte dumt alls.

Press F1 to continue

"No boot drive found" eller nåt sånt sa min dator imorse. Skärmen var svart och inte alls samarbetsvillig. Det här är andra kraschen på ett år så det är kanske ett tecken på att det nu är dags att införskaffa den där bärbara som jag drömt om.

Så om det är stiltje här, vet ni varför.

Snälla, snälla

Inatt drömde jag att jag träffade Caroline af Ugglas på en flygplats. Hon var jättetrevlig och kramade mig flera gånger när jag sa att jag tyckte mycket om hennes musik. Tyvärr tog jag inget kort av oss, det var nåt problem med mobilen. Synd, eller hur?

I mitt vakna liv tycker jag också om hennes musik, till exempel skivan Så gör jag det igen. Här kommer ett smakprov, Vill inte spela glad.



Jag har jobbat på bra idag och nu kan jag äntligen säga att både kök och sovrum är klara, taveluppspikade och allt. Nu återstår bara vardagsrummet, men bokhyllan är beställd och anländer nästa vecka. Det kommer att bli hur fint som helst. Nu ska jag nöjd och belåten krypa upp i mitt soffhörn och titta på Morden i Midsomer.

Sexköp

Denna första semestersöndag har jag tillbringat på balkongen tillsammans med sol, kaffe, DN och Aftonbladet. Många sidor ägnas åt Littorins påstådda sexköp. Om det är sant eller inte återstår väl att se men så här post-Göran Lindberg förvånar nästan ingenting längre. Jag förstår verkligen inte män (och kvinnor) som köper sex och när jag tänker på sakernas tillstånd blir jag både desillusionerad och nedslagen. Men idag lyftes jag upp något av Katarina Wennstams debattartikel i Aftonbladet:

I debatten om sexköp anförs ibland faktauppgiften att en av åtta svenska män någon gång i livet betalar för sexuella tjänster. Det är förstås en skrämmande hög siffra, men det är också en uppgift värd att vända på. Inte minst med tanke på den senaste tidens rapportering om både den före detta polischefen Göran Lindbergs anmälda övergrepp och sexköp, och om före detta arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins påstådda sexköp.

För om en av åtta män köper sex, så innebär det också att sju av åtta män inte gör det. Trots att det är förhållandevis enkelt (låt vara olagligt) och trots att det inte kostar mycket mer än en bättre middag för två, så avstår sju av åtta män från att köpa en annan människas kropp för sitt egna höga nöjes skull. De tycker helt enkelt inte att de har den rätten. [...] De tycker inte att det är okej att köpa sex, och de låter därför bli. Oavsett hur tufft de har det hemma eller på jobbet.

Här hittar ni hela inlägget. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article7449601.ab

Återstoden av söndagen ska jag tillbringa med att göra mest ingenting i väntan på fotbollen. Och när den är slut ska jag njuta av det faktum att det inte är arbetsdag imorgon.

Yes!

Semester! Nu blir det sol och nattvak!

Nope

Fotbollstipset sprack, det verkar bara fungera att tippa Tyskland när det är melodifestival. Men jag framhärdar, och tror på tyskt brons. Sedan tror jag att jag håller på Holland i finalen. Om de vinner är en annan sak.

Idag har jag fått min nya, superfina byrå. Med hjälp av väninnor på besök monterades den ihop, med viss möda men inte så stort besvär. Några felskruvade hyllskenor fick justeras innan den kunda pryda sin plats i sovrummet. Men jag är rädd att vännerna inte kommer på fler besök, i alla fall inte innan de planerade Ikea-inköpen är ihopskruvade...

Naken nerför gatan

För att göra en kort historia lång: Det händer ibland, inte ofta, att man träffar på någon som, precis som jag, verkligen förstått Lundells storhet. Har man då riktig tur kan man få göra listor i alla möjliga kategorier och riktigt grotta in sig i album och texter. Det har hänt mig ett par gånger och härförleden utsåg jag Jag saknar dig till bästa låt. Måste dock inflika att dylika rangordningar kan variera över tid, beroende på dagsform och annat. Skulle jag göra en lista idag hade ovannämnda låt definitivt legat topp tre men kanske inte allra högst upp. Idag tycker jag att Naken nerför gatan ska ha den platsen. Bedöm själva.





Nu när jag lyssnat på dem några gången kan jag tillägga att den här listan rör de mer eftertänksamma låtarna. Vad det lider kanske jag delar med mig av mina favoriter av det mer livsbejakande slaget.

För övrigt kan jag meddela att jag ikväll har äppelkaka nummer två i ugnen tillsammans med det fastbrända sockret från kaka nummer ett. Har skrubbat ugn flera gånger men det sitter som berg. Såpa verkar dock fungera bäst, så jag ska ta några omgångar till, då kanske det ger med sig.

Nu är det dags för fotboll. Jag hejar på Holland av två anledningar; den första är att jag tycker att Uruguays vinst mot Ghana var, kanske inte oförtjänt, men orättvis. Den andra är helt enkelt för att jag gillar orange. Tippar Holland - Tyskland i final.

Osande ugn, begynnande lugn

Idag skulle min lägenhet fyllas av ljuvlig doft från en äppelkaka. Trodde jag. Istället läkte formen en aning och smör och socker rann ner på botten av den sprillans nya och sprillans rena ugnen. Det osar kan jag tala om och doftar inte särskilt gott. Men det blev en äppelkaka till slut och oset är nu under utvädring.

Igår gjorde jag färdig det som återstod i gamla lägenheten och det kändes så skönt, så skönt. I bilen på väg hem märkte jag att jag satt och fånlog lite så där, och sjöng högt till bilmusiken (fast det gör jag i och för sig ofta, inte bara när lägenheter lämnas).

Nu ska jag jobba en vecka till och sedan är det semester. Det känns också skönt.