Bibeln

I måndags började jag leva studentliv igen, jag ska läsa religionsvetenskap på heltid under hösten. Det känns väldigt lyxigt att få vara hemma och styra över min egen tid och att den enda kunskapsutveckling jag måste ta ansvar för är min egen. Kursen går via internet mot Umeå universitet och verkar än så länge väldigt bra organiserad. Hoppas jag kommer att vara det också.

Första momentet heter Kristendomens rötter och av naturliga skäl ägnas mycket tid till att läsa om och i Bibeln. Det är väldigt intressant och jag lär mig massor. Tänk så lite jag vet om denna bok som är så viktig för så många och som har påverkat, och fortfarande gör, världen i väldigt stor utsträckning.

Nåväl, idag har jag för första gången i mitt liv tror jag, suttit och läst i Bibeln. Tidigare har jag mest ägnat mig åt att slå upp saker i den. Många tankar väcks i mig under läsningen, och jag ska inte tråka ut er med alla dem, men jag ska citera lite, ur Predikaren blir det idag. Om jag säger att texten börjar och slutar med följande ord så förstår ni säkert textens grundton: "Tomhet, idel tomhet säger Predikaren, allt är tomhet." På ett ställe står det "Krokigt kan inte bli rakt. Vad man inte har kan man inte räkna." Och så är det väl. Men nu till den eventuella poängen: "Det finns för människan ingenting gott utom att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda. Jag har insett att detta är en Guds gåva." Det är väl en, måhända något pessimistisk, visdom, att vi ska uppskatta det vi har, finna glädje i vardagen. Eller som Tomas Ledin skulle ha uttryckt det, att vi ska gilla läget.