Song My

Har just sett en dokumentär om massakern i Song My och känner mig tagen och full av funderingar, men har lite svårt att hitta någon reda i dem just nu. Krig är fasansfullt och gör fasansfulla saker med en människa. Det får räcka så ikväll. (Dokumentären visas på SVT-play i sju dagar om någon vill se.)

Nyhet i bloggen

När man plockar i sina saker rör man upp mer än bara damm. Det är lätt att fastna i papper och kort och saker och vips är man på promenad down memory lane. Igår hittade jag programmet (heter det så?) för M:s och A:s bröllop där gästerna presenterades. Jag beskrevs bland annat (och först) som Lundell-älskare. När jag tog min lärarexamen fick jag av Månkan en meritförteckning (som hängt på olika väggar sedan dess) där detta också nämns. Jag insåg att min kärlek till denne rockpoet är välkänd så varför inte omfamna den helt och hållet? Därför kommer det från och med nu att finnas Lundell-citat som ett stående inslag i denna blogg.

(Att jag började med detta nu, har ingenting att göra med ovilja att ta itu med flyttrelaterat praktiskt arbete. Det ser bara ut så.)

Drömtolkningen

Jag verkar ha talang för det här med drömtydning. Tyskland vann ju faktiskt sångtävlingen igår med den charmiga sångerskan Lena och den lika charmiga låten Satellit. Kanhända startar jag upp en drömtydningsrörelse vad det lider.

Nu måste jag verkligen packa.

Film

Igår var jag och såg Sex and the city 2. Jag tyckte nog att den var bättre än första filmen, skrattade högt flera gånger och kände mig underhållen när jag klev ut från biosalongen. Idag har jag läst några recensioner och undrade om jag sett samma film som recensenterna. Ok, det är ingen djupsinnig historia, och några av scenerna var sådär, till exempel när de amerikanska kvinnorna möter det muslimska Abu Dhabi och det blir krock. Lite schablon och kanske hjälper sådana bilder inte till att sudda ut gränserna mellan "vi" och "de". Men så upprörd blev jag inte.

Bion började klockan 21 och filmen var ca 2,5 timme lång vilket innebar att innan jag var hemma och i säng var klockan efter 1. Slocknade således i soffan när jag kom hem efter jobbet idag och sov gott en lång stund. När jag vaknade upptäckte jag att mitt kanalutbud förändrats och att jag nu hade flera roliga film- och sportkanaler. Såg ikväll Pojken i randig pyjamas och konstaterar att den rörde upp betydligt fler känslor än gårdagens film. När ni ser bilden förstår ni säket varför.



Det här är sista helgen som jag bor i Boden för nästa helg bär det av. Det känns bra.

Procrastination

Det finns inte många praktiska göromål som är tråkigare än att flyttpacka. Och när jag inte vill göra någonting som är tråkigt då skjuter jag upp aktiviteten med hjälp av alla möjliga ursäkter. Igår var jag till exempel bara tvungen att unna mig en helkväll framför TV:n. Och tur var väl det för jag blev helt fängslad av dokumentären Dox: Förlorade söner av Kim Reed. Det var en stark och gripande skildring som jag varmt rekommenderar. Den överraskade också och handlade inte bara om det jag trodde att den skulle handla om. Det finns onekligen många fascinerande människoöden i vår värld. Missar ni reprisen då finns den på SVT-play.

Maria Montezami har sedan en tid bloggat på Amelias hemsida. Idag såg jag att hon nu även börjat videoblogga. Hur roligt kan inte det bli!?

Tyskland

Vaknade idag med det tyska eurovisionsbidragets refräng i huvudet. Det var lite obehagligt. Det måste bero på att det har varit mycket tyskt igång och min drömtolkning lyder som följer: Tyskland förlorade i fotboll och hockey igår och jag hoppas att de kommer att förlora bronsmatchen idag. Men de vinner Eurovisionsfinalen.

Så här låter hon:

Ravan

Som kommentar till dagens hemska semifinal i hockey säger jag bara ravan, som T9 säger när man försöker svära i sina sms. Sedan vill jag inte tala mer om den saken.

Jag fastnade ikväll framför filmen About a boy. (Jo, det gjorde jag trots att det var Champions League-final. Grattis Inter.) Mindes inte att den var så bra, som jag tyckte den var ikväll. Det är bara att instämma i filmens slutord, lånade av John Donne:

"Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela..." (Citerar inte mer, det blir lite dystert med klämtande klockor, var mer ute efter en gestaltning av människans behov av ett sammanhang.)

Och det här är faktiskt den enda film med Hugh Grant där jag tycker att han är fin att titta på. Jag har haft svårt att fördra honom efter prostitutionshistorien han valde att delta i, även om det nu är möjligt att skilja på sak och person. Att inte sätta sig till doms över andra är eftersträvansvärt tycker jag, (denna tanke tillhör för övrigt ett av många intressanta samtalsämnen jag haft med min numera pensionerade kollega och vän U) och jag tror världen skulle bli en vänligare och bättre plats om vi lät bli att agera domare för varandra. Men i det här fallet gör jag ett undantag. Att köpa prostituerade är ett tecken på en förfärlig människosyn, och ynkligt.

Men filmen var ändå väldigt bra.

Så är det

Som några av er vet är jag väldigt förtjust i TV-serien Vita huset. Jag har inte tänkt något särskilt om det, vi är ju alla förtjusta i olika saker och det här gillar jag, alltså ett helt normalt intresse. Men igår hände det! När jag kröp till kojs satte jag på det näst sista avsnittet "Institutional memory" som jag har sett många gånger och som jag gråter till varje gång för det är så bra, så bra. Sedan märker jag hur min hjärna börjar skapa en lista över de bästa avsnitten ur alla sju säsonger. Jag hade kommit till plats fyra när det slog mig: Det här är inte helt normalt och inte särskilt coolt. Jag är en riktig nörd!

Min favorit

P-O Enquist har besökt Babel. Jag är svag för den mannen. Han brukar vara hörvärd, så också ikväll. Jag fastnade särskilt för hans kommentar till Vetlanda-pastorernas uppmaning att bränna Gardells böcker. (Kan ses på SVT-play för den hugade, just det avsnittet finns i slutet av programmet när boktipsen delas ut.)

I vinjetten till programmet hör man varje vecka Elvis A little less conversation. Det är lite kul.



Ikväll har det också hunnits med att dricka milkshake och kaffe med min far, syster, systerdotter och bror vilket var både trevligt och gott. Jag har en underbar och rolig familj.

Avgådd

Ikväll har jag varit på den sista föreningsstämman för min (snart f.d.) bostadsrättsförening, och är inte längre vice ordförande. Det blev ett ganska bra möte och jag avtackades med en fin bukett. Jag blev också glad över alla snälla ord som jag fick på vägen.

Hur det nu blev så slutade kvällen hos mina grannar M och S. (Frun i huset är lite som Maria Montezami, fast smartare men lika rolig. Då fattar ni.) De är snart åttio år gamla. Vi drack en grogg och diskuterade livets väsentligheter och annat. Det blev en mycket trevlig kväll. Hoppas jag får åldras med samma behag som dem.

Timmarna

Eftertexterna till den briljanta filmen Timmarna har just slutat rulla och jag konstaterar igen att det är en riktigt bra film. Nu är det ett tag sedan jag läste Mrs Dalloway och Cunninghams Timmarna, men jag minns att jag då tänkte att boken (och filmen) var väldigt sinnrikt konstruerad.


Idag har jag och mina pelargoner lapat sol för första gången i år. Solen kom som en chock, i år också kan man kanske säga. Det är som om man varje år glömmer bort (eller tvivlar) på att sommaren ska komma och helt plötsligt är den här. Nyss var ju våra gräsmattor helt snötyngda och igår åskade det som bara den. Synd att man inte har guldfiskminne när det gäller andra saker också, saker man inte borde slösa minneskapacitet på.

Spruckna drömmar, eller kanske självinsikt

Tänk att vara snabbast i världen på 100 meter. Jag har av någon outgrundlig anledning alltid trott att jag skulle ha kunnat bli en jävel på att springa 100 meter häck. Kallur-snabb alltså. Men nu är det bara att inse att jag är för gammal och för lat (talanglös vill jag ändå inte säga, för det vet man aldrig) för att satsa på den karriären. Men tänk om... En sak drömmmer jag dock fortfarande om, och det är att en gång i mitt liv sitta på första parkett när giganterna ska avgöra vem som är snabbast på 100 meter. Och den drömmen är fortfarande möjlig.

Som ni säkert redan förstått har jag tittat på friidrott ikväll. Och blivit bjuden på god middag och tittat på ishockey. En rätt trevlig fredagkväll med andra ord.

Det är vackrast när det skymmer

Att tonsätta dikter är inte lätt (det vet jag som gjort det så många gånger :-)) men här kommer ett lyckat exempel. Njut av Bo Sundström och Frida Öhrn som sjunger Pär Lagerkvist.



Skivan heter Den lyckliges väg.

Vackert

Igår när jag kom hem hängde det en bok på min dörr.


Den är vacker på både in- och utsidan.

En sak till

Kom på en sak till som stod i söndagens aftonblad. Herman Lindqvist skrev i sin kungliga krönika att när nu Victoria och Daniel gifter sig, blir det första gången sedan Gustav Vasas söner som båda parter i ett regentpar har svenska som modersmål. Det har alltid brutits på andra språk i de svenska slotten, kanske något att tänka på för sverigedemokrater och andra när de talar om "svenskhet".

Mankell

Henning Mankell verkar vara en begåvad och behaglig man som jag gärna skulle vilja resonera med om livets gåta, litteratur och annat. I Aftonbladet i söndags intervjuades han och sa bland annat att "det finns ingen motsättning mellan att ta saker och ting på allvar och att samtidigt betrakta saker med humor." Det instämmer jag i, och tror det är klokt att ha den livshållningen eller vad man nu ska kalla det. Att betrakta sig själv med humor är nog särskilt klokt.

Avslutningsvis talade han om dagens mode att gå omkring med trasiga jeans: "Fattiga människor i världen har alltid kämpat för två saker: att hålla sig rena och hela. För de människorna är det ett fullständigt hån att se människor i den rika världen gå omkring i trasiga kläder som ett mode. Jag tycker det tyder på okunskap. Och är det inte okunskap så är det arrogans, en fruktansvärd arrogans. Det kan skrämma mig hur lite människor egentligen vet om hur världen ser ut, människors villkor. Jag tycker att det är för jävligt. Tyvärr sitter de här byxorna ibland på så kallade personligheter i massmedierna och i offentligheten. Det är förfärligt, alltså, att folk tänker med arslet."

Så har jag aldrig tänkt, och äger följaktligen ett par trasiga byxor. Inköpet hänvisar jag till okunskap, inte arrogans. För man är väl hellre otänkt än arrogant (eller ännu värre, en arseltänkare)? Tröstar mig också med att jag inte befinner mig i offentligheten heller. Då hade jag haft hela brallor.

Bokfodral

I kvällens Babel pratade man om läsplattor. Ja, rätt vad det är behöver jag ingen bokhylla alls, bara ett litet fodral.

Apropå ingenting, läste detta och vill delge er: "En aha-upplevelse är när hjärnan får vetskap om det som hjärtat och kroppen redan visste."

Mittemellan

Nu är jag i ett sånt där mittemellanläge. Borde börja flyttpacka, men det är ju länge kvar till juni... Borde städa mitt hem, men jag ska ju snart flytta... Ack och ve!

Jag hade bestämt mig för att göra en utrensning av böcker, ta bort minst en sektion bokylla och köpa mig en ny eller en fin begagnad i samma stil som mitt vardagsrumsbord. Men nu har jag börjat tveka. (Ja Linda, det är ditt fel! ;-)) Jag gillar ju min bohylla som är mer praktisk än snygg. Måste nog sova på saken några nätter innan jag bestämmer mig.

Rädsla

Jag har nyligen läst den spännande romanen Tre sekunder av Roslund & Hellström. I boken återkommer en formulering: "Det du är rädd för har redan hänt." Denna mening följer mig, och poppar upp i huvudet någon gång då och då. Jag undrar varför. Men oavsett vad den vill säga mig så gör tanken mig lugn på något sätt. "Det du är rädd för har redan hänt." Ja, då så.

Vänner - gråväder 1-0

Socialt umgänge med vänner biter på gråväder och blåhumör. I helgen har jag bland annat spelat sällskapsspel (med lustiga familjen ;-)) och det livar ju alltid upp. Mitt fiskespö har lagats och servats så nu är jag redo att dra upp storrödingar, kanske till min fars glädje för då behöver jag ju inte längre vittja hans frys. Söndagskvällen avslutades med trevlig grannsamvaro och en film:



Jag gillade den.