Klass 9A

Efter att ha sett första avsnittet av Klass 9A bubblar jag av tankar. Först tänker jag att lärarna som är med i projektet är väldigt modiga. Jag vet inte om jag skulle våga bjuda in ett TV-team i mitt klassrum, det måste vara rätt tufft att bli studerad och utvärderad, dessutom offentligt. Men det gör ju å andra sidan vi pedagoger varje dag med våra elever, så det är väl inte mer än rätt att vi också är öppna för det. Vägledning behöver ju alla, mer eller mindre, och av första avsnittet att döma finns det en del att göra i kollegiet på den aktuella skolan.

En annan reflektion är hur klarsynta eleverna är när de beskriver sina lärare. De genomskådar oss snabbt, alla våra styrkor, svagheter och egenheter.

Jag blir även imponerad av Gunilla och Stavros som verkar kompetenta och varma. Det skulle kanske inte vara så dumt om de kom och styrde upp lite hos mig.

Slutligen kan jag också konstatera att det finns en hel del fördelar med att arbeta med vuxenutbildning.

Djävulen bär stickat

Nu har jag börjat sticka en kjol och stickdjävulen har farit i mig. Jag vill inte göra något annat än att greppa rundstickan vilket inverkar menligt på matlagning, hushållsarbete och ja, till och med min manikyr. Då förstår ni hur skåpet står.

Underdrift

När jag skrev att en ärm på min hemstickade kofta var lite längre än den andra ärmen, underdrev jag visst något. Den var sex centimeter längre! Det förklarar den Quasimodo-känsla jag fick när jag provade den. Men nu har jag fixat till det och känner mig lite glad, jag remsade upp och gjorde om och nu blev det fint. Jag känner mig också lite modig, att jag vågade klippa och remsa. Det var faktiskt lite läskigt.

Lite av varje

I helgen har jag äntligen blivit klar med min kofta och därmed även tillbringat lite tid med den maniska sidan i mig. Koftan är i princip det enda jag gjort dessa lediga dagar, jag kan liksom inte sluta och då spelar det ingen roll vad klockan hinner bli. Men nu blev den klar och den blev ganska fin, även om en ärm ser längre ut än den andra. Förmodligen kommer detta att störa mig så till den milda att den kommer att bli liggande i garderoben. Så jag kanske får säga som Shakespeare: Mycket väsen för ingenting. Så här ser den i alla fall ut.



Till sist ett par korta reflektioner; Jag har börjat se Solsidan, har bara sett ströavsnitt tidigare säsonger, och det är verkligen roligt. Något som däremot inte är bra utan tvärtom riktigt, riktigt dåligt är Time out som börjar direkt efter Skäringer och gänget. Är det (kvalitet)kontrasten programmen emellan som skapar denna upplevelse? Eller är det så dåligt?

På söndagar får jag DN och läste idag en liten klagoinsändare från en irriterad läsare: "Varför måste man vända på tidningen för att läsa sporten? Helknäppt!" Till denna läsare vill jag säga: Läs uppochner om det känns så jobbigt att vända på bladet. (Det är dock lite irriterande för mig att jag irriteras av detta. Men sån är jag.)

En idiot på resa

Nu ser jag slutet på tillverkningen av min berömda kofta, endast 9 ynka centimeter kvar att sticka ihop. Sedan är det bara att sy ihop och att lära sig virka snygga kanter. Jag hoppas att det finns någon instruktiv film på YouTube.

Stickandet har ackompanjerats av En idiot på resa, ett mycket underhållande program där vi får se Karl Pilkington möta världen. Nedan följer länken till prologen. Enjoy!

http://svtplay.se/v/2293822/en_idiot_pa_resa/en_idiot_pa_resa_-_prolog?pl,v,,,6

Sötsug

När sötsuget vaknar men inget finns hemma och bilen är på rep, då kan man göra märkliga saker. Jag vispade ihop en norsk krusbärsgelépulverdessert som jag hittade långt in i skafferiet. Låter det äckligt? Tänk er detta kombinerat med grädde på sprayburk. Mums, som Maria Montazami skulle ha sagt.

:(

Lundell ställer in hela vinterturnén på grund av sjukdom. Det var jättetråkigt. Enligt Live Nation, som arbetat med Lundell i 40 år och tusentals spelningar, har han aldrig ställt in en konsert. (Om nu någon tänker "men den där inställda spelningen på Öland som Lundell kommenterade med orden "en inställd konsert är också en konsert" bokades av en annan arrangör.) Det är lite oroande, hoppas det inte är något allvarligt.

Men att jag inte får gå på konsert är ett i-landsproblem, jag har ikväll sett dokumentären Drömmen om ett leende där hjälporganisationen Operation Smile reser till Etiopien för att under en vecka operera upp till hundra barn med läpp- och gomspalter och andra ansiktsmissbildningar. Jag grät massor. Snacka om att vi lever i olika världar. Och vilka hjältar!

Dagens irritationsmoment är Magnus Hedman och Dulee Johnson som dömts för sexköp. Hedman visste tydligen inte att kvinnorna var prostituerade. Jaså. Någon ledtråd borde han väl ha fått när man ringde efter dem.

Men nu blev jag allt lite grinig, jag som hade tänkt avsluta inlägget lite vackert (eller pajigt) med Dagerman, eftersom hans dikt kom i mitt huvud när jag såg dokumentären. Men jag gör det ändå, hoppas ni klarar övergången mellan grinighet och poesi.

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Helginaktiviteter

Jag vaknade tidigt imorse av en retsam hosta (min egen bör jag kanske förtydliga, så inga onödiga spekulationer sätts igång :)) och klev upp. Sedan har dagen tillbringats i TV-soffan framför skidor och film och diverse program. Jag kan få lite dåligt samvete av inaktivitet, men ikväll väljer jag att skylla på förkylningen, som behöver kureras med vila och tedrickning. (Och som min goda vän skulle ha sagt, jag är stor nog att själv bestämma hur jag vill tillbringa en ledig dag.) Nåväl, jag har inte bara drabbats av förkylning, det verkar också som då förra sommarens stickmani har återkommit. Jag har stickat och stickat och stickat och roligt är det. Nu ser jag slutet och det verkar bli en kofta vad det lider.

Kanalen Comedy Central brukar ha bra stå-uppkomiker på helgerna. Inatt var det Robin Williams som underhöll och han var betydligt fräckare än jag hade trott han skulle vara. Men rolig. Men det är en sak jag inte begriper med den kanalen och det är att speakerrösten som presenterar och promotar program skriker. Jag vet inte om det är tänkt att låta hysteriskt roligt, men det fungerar inte. Det bara irriterar. Men det måste ju gå hem hos en del, även om jag inte förstår det, på samma sätt som jag inte förstår att det finns de som tycker att serier typ Alla älskar Raymond eller Jims värld är roliga.

Dagens sedda film heter Into the wild. Jag vet inte riktigt vad jag tycker, eller kanske hellre hur jag ska formulera det jag tycker. Ska fundera lite mer så kanske jag kommer fram till något. Jag kan i alla fall säga att den är sevärd och ett citat satt sig i mitt huvud:

Happiness is nothing if not shared.



Och nu är klockan efter ett igen och jag borde vara trött men är det inte. Jag stickar väl en stund till så kanske John Blund kommer.

Översättningsmiss

En sak som är bra med långhelg och förkylning, är att man kan titta på TV under dagen. Som under den gamla goda studenttiden har jag i veckan tittat på Oprah. Idag bänkade jag mig i TV-soffan några minuter innan showen skulle börja och såg slutet på det fantastiska programmet Fab 5. De sista minuterna ägnas åt att ge några snabba tips på inredningsdetaljer, hud- och klädvård och matlagning. Matlagningskillen sa ungefär följande fast på engelska: Du behöver bara komma ihåg tre siffror när det gäller tillagning av fisk, 170 gram fisk, 10 min i ugn, 400 grader. Jag är ingen stjärna i köket, men vet att min ugn inte går till 400 grader och gjorde den det så skulle jag då inte vilja äta den fiskbiten...Well done är nog bara förnamnet.

Denna historia visar alltså att det inte ens går att direktöversätta siffror.

Minnet

Precis innan jag skulle somna inatt fick jag ett uppslag till ett blogginlägg, och tänkte att det här ska jag skriva om idag. Men nu kommer jag inte ihåg vilken sinnrik tanke det var... Så kan det gå.

Nytt år

Nytt år och nya möjligheter! Min mormor brukade säga att det nya året blir som nyårsafton var. Därför hade jag planerat in en målarkväll i långkalsong med hopp om ett kreativt 2011. Jag är dock inte helt säker på att mormors teori håller, för förra året var jag på en jättetrevlig nyårsfest och skulle ändå inte beskriva året som följde som vidare festligt. Jag tycker också att nyår kan vara en sån där kravfylld kväll då man ska äta vitlökslaminerade kikärtor med vitvinsfondue och laxaladåber, och vara glittrig och glad. Då kan jag bli lite tvärtemot och välja, till exempel, långkalsongalternativet.

Men min plan höll inte för jag blev kidnappad av Fina familjen till en mycket trevlig nyårsfest med god mat, lekar, fyrverkerier och många trevliga människor! Fatta vilken tur jag har! Så idag bestämmer jag att mormors tes stämmer och att mitt år kommer att bli lekfullt, kreativt, glatt och fullt av nya människomöten! Jag brukar inte avge nyårslöften men i år gör jag det, och skriver det här så att det blir på riktigt: Jag lovar att ta för mig mer av vad livet har att erbjuda! Och det börjar bra med två kulturella begivenheter: Lundell i februari och Dahlgren i mars.

Gott nytt år!