Närvaro och lite jämställdhet

I senaste numret av den eminenta tidningen Vi Läser intervjuas Lukas Moodysson. Han säger så här om att föreviga händelser med foto eller film:

-Foton är ännu värre än ord, ord har ju kapaciteten att vara exakta men ändå öppna.
När första sonen döptes bad han en person att videofilma. För första och sista gången.
-Det som var en fin dag såg dassigt och fult ut. Jag tar aldrig foton i viktiga situationer, utan på barnen när de läser Kalle Anka.

Inte ens bröllopsfotografier finns på paret Moodysson. Jag måste säga att han har en poäng. Man förevigar något speciellt men bilden blir sällan lika speciell, utan det enda som har hänt är att man missat stunden för att man var så upptagen av att fånga bilden.

Jag har också läst något intressant om jämställdhet i film. För 26 år sedan formulerade journalisten Alison Bechdel tre enkla frågor som kan visa om en film är jämställd eller inte. De är formulerade på följande vis:

1. Har filmen minst två kvinnliga rollfigurer, och är de i så fall viktiga nog att ha varsitt namn?
2. Talar de någonsin med varandra?
3. Handlar samtalet om något annat än en man?

Jag gjorde en snabbscanning i huvudet och insåg snabbt att några av filmfavoriterna inte kvalar in på jämställdhetslistan. På TV-seriefronten ser det dock ljusare ut. Testa själv, det ska jag göra när jag framåt helgen ska njuta av två Coen-filmer, The Big Lebowski och Burn After Reading. Jag längtar.