Jag har varit i stugan ett par dagar. Igår var det soligt och så där åskvarmt när jag låg i hängmattan och läste.
Sedan kom regnet och åskan....
Jag har en stor och härlig släkt, bland annat en morbror från Piteå. (Han pratar pitbondska och när jag var liten förstod jag inte alltid vad han sa, men jag brukade skratta när alla andra skrattade... Och så var det jättekul att titta när han åt äpplen, jag har aldrig sett dess like varken förr eller senare.) När jag var kanske 13 - 14 år satt jag i hans stuga när åskan började gå. Jag blev rädd men han sa att man aldrig behöver vara rädd för åskan här. Byn ligger som i en gryta förklarade han, därför behöver man inte oroa sig för att den ska slå ner. Och sedan den dagen gör jag inte det.
Därför satt jag lugnt kvar på altanen och lyssnade på mullret och regnet som smattrade mot altantaket. Det var inte dumt alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar