Manisk?

Är man manisk när man inte kan lägga ifrån sig en bok? De senaste två dagarna har jag i princip bara läst. Jag väljer att se det som ett hälsosamt semestertecken, det brukar bli en hel del böcker under sommarnätterna. Ibland också under dagarna.

Kände mig lite pessimistisk igår när jag lagt ifrån mig Box 21 och behövde ett motgift. Det blev Mark Levengoods Hjärtat får inga rynkor. Den hjälpte, det finns trots allt både ont och gott i den här världen. Och så finns det härliga finska ordspråk, ett lyder som följer: "Om du har ett paraply uppstucket i rumpan - öppna inte det!"

När Levengood var utläst gav jag mig ikast med Roslund och Hellström nummer tre, Edward Finnigans upprättelse. Också detta spännande läsning med dödstraff som genomgående tema. Och jag fortsätter att vara mot det. När man diskuterar frågan med människor som är för dödstraff händer det att man får frågan. "Vad skulle du tycka/känna/göra om någon våldtog/misshandlade/mördade din dotter/son/mamma etcetera?" Det är rätt svårt att argumentera mot detta, jag vet inte vad jag skulle känna eller tycka. Men jag vet att jag inte tycker att hämnd ska ligga till grund för ett civiliserat samhälles rättsväsende. Hämnd och upprättelse är inte heller samma sak.

Boken engagerade mig, känner mig lite diskussionslysten, men låter bli vidare utläggningar. Författarna argumenterar bättre än jag, så läs boken istället.