Bengt Ohlsson skriver i sin krönika om åttiotalet och om litteratursyn:
"Häromdagen kom ytterligare en flashback. Två tjejer satt på en buss och pratade om böcker. Den ena lovordade Anna Gavalda. Men hennes polare invände:– Själv vill jag ha texter som erbjuder lite mer MOTSTÅND…En klockren åttitalskommentar.
Den väckte plågsamma minnen om alla gånger man stått och hört sån där geggamoja yttras, och aldrig vågat ifrågasätta någonting.Varför vill man ha texter som erbjuder motstånd? Det är som att säga att man gärna vill ha lite skoskav under promenaden. Annars är man ju bara ute och lustgår, och – underförstått – hu, så banalt.
Det finns bra och dåliga böcker. Ibland erbjuder de bra böckerna motstånd (Franz Kafka), ibland inte (Ed McBain). Att proklamera att man vill ha böcker som erbjuder motstånd är ett uttryck för en lika ytlig litteratursyn som att proklamera att man inte vill ha något motstånd alls. Men det låter förstås snyggare. Under åttitalet räckte det långt."
Hela krönikan hittar ni här:
http://www.pastan.nu/bloggen/inlagg/benkes-kronika-man-skulle-traka-ihjal-sin-publik.1909
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har håller på att läsa om Hundra år av ensamhet. Jag fattar inte nu att jag fattade något när jag läste den när jag var 18 -20 år. Eller rättare sagt , att jag kunde uppskatta den då, den är verkligen obetalbar!
SvaraRaderaSkåne var också obetalbart!
Den måste jag också skriva upp på boktipslistan!
SvaraRadera