Ett bra ställe

Idag har jag och min bil försökt kabla igång en annan bil. Det gick inte så bra, tydligen något reläfel (det ordet såg roligt ut!) och då hjälper det inte med varken startkablar eller Renault.

I arbetet med att aptera kablarna bröts strömmen i min bil. Men ingen fara, bara att skruva fast batterikabeln igen. Problem uppstod dock när jag skulle sätta igång bilstereon. Som stöldförebyggande åtgärd krävs nämligen en kod för att återuppliva bilmusiken efter ett strömavbrott.

Men jag har varit med förr, precis samma sak hände när jag bodde i Umeå och kablade bil, den gången med lyckat resultat. Då slutade det med att jag ringde bilfirman som jag köpt bilen av, och där hade den kloke bilförsäljaren, till min förvåning, nogsamt antecknat rätt kod till just min bil. Kanske anade han att det bodde en bilkablarsamarit i mig.

Nu hade ju allt kunnat vara gott och väl, men var var koden? Jag mindes tydligt att jag skrivit ner den på en rosa post-it-lapp och sedan vikt ihop den och lagt den på Ett Bra Ställe, så jag inte skulle glömma bort var denna viktiga information fanns. Och nog minns jag det bra stället, men det var i Umeå. Den byrån står just nu tom i mitt förråd, utan tillstymmelse till post-it-lapp...

Jag hade alltså lagt den på ett annat bra ställe... Mitt sökande började; i hemarkivet under fliken "bil", i högarna av viktiga papper i viktigapapperskåpet, i diverse burkar och kartonger... Till slut hittade jag den, i en garderob i en plastburk tillsammans med kylskåpsmagneter, nyckelremmar och några roliga seriestrippar. Man undrar ju över logiken i valet av denna plats. Och lappen var inte rosa utan orange. Ihopvikt var den dock.

Jag borde ha en bok där jag skrev upp alla bra ställen. Men då skulle jag väl lägga den på ett bra ställe...

Varje natt när jag går och lägger mig är jag säker på att jag dagen efter ska städa i mitt förråd (årets semesterprojekt). Jag känner mig rätt säker ända tills ögonen faller på en bok och sedan blir det inget mer. Jag bara läser och läser. Under förra nattens filosoferande kom jag på vad detta läsande egentligen är: städning av själen. Och det är faktiskt ett betydligt viktigare semesterprojekt än förrådsstädning.