Rapport visade ikväll ett inslag från Kina. Det började med lite information om landets ekonomi och slutade med en betydligt dystrare rapport om hur det står till med de mänskliga rättigheterna. Det är illa. Men mitt i allt det ser jag bilder från Himmelska fridens torg och då känns det också "woho" för jag har ju varit precis där! Och det känns inte alls lika fånigt som det ovan nämnda exemplet. Det är verkligen roligt att resa, för resan fortsätter på något vis även när man kommit hem igen.
Skavlan brukar vara sevärd, men jag tycker inte att den här säsongen varit lika bra som förra även om kvällens avsnitt inte var så dumt. Men fy vad jobbigt det är att se Thorsten Flinck intervjuas. Vet inte hur jag ska beskriva det, men jag kan inte riktigt titta. Och varför får han applåder hela tiden? Kanske man skulle prova köra Flinck-style på nästa jobbmöte men jag tvivlar på att det skulle rendera i några ovationer. Sådana får bara de geniförklarade (eller kanske kejsaren i sina nya kläder?).
Hela veckan har jag känt mig missövd (som mamma skulle ha sagt) så nu väntar sängen med hopp om att imorgon vakna full av energi och livsmod. Men det kanske är att vänta sig för mycket av en natts sömn?
Nu sjunger Eva Dahlgren Resan. Det känns som ett tecken.
En natt, en sista natt
av sömnlöshet
unkenhet fyller varje por.
Föds jag nu,
i detta virrvarr
av beslutsamhet
ger min ensamhet
styrka i min kropp.
Kan jag, kan jag
öppna alla dörrar i mej
bara andas
och njuta varhelst jag hamnar
med stolthet trotsa stormen utanför
hör, vintern dör.
Det kommer en tid till varje människa
när ett steg ska tas åt något håll
men mörker runt omkring.
Här står jag nu med väskan packad
men med varje andetag mot nästa dag
får rädslan mer makt.
Men jag, jag kan
resa mej mot vinden
och stå stark
när en längtan föds
kan den aldrig dö
och livet tar sej vägar även utan mej
hellre då
väljer jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar