Bubblig

Dagen idag har ägnats mest åt städning och det har varit mycket roligare än det låter. Jag har hjälpt M och A med flyttstädning, visserligen i rätt långsam fart, men dock. Det är märkligt hur mycket roligare det är att göra det åt någon annan. Är det alltid så att det är roligare att göra saker man inte måste göra? Eller är det helt enkelt saligare att giva än att taga?

Vi hade ingen musik som ackompanjerade vårt arbete (mer än vissa sånginsatser och om du läser det här M så letade jag efter Uffes "Bli som du", för att lägga upp den här så du fick höra hur den låter i originalversion och inte min-version, men hittade inte) men som M sa, då kan man lyssna på sina egna tankar istället. Så det vi gjorde och det är kanske därför jag känner mig så full av funderingar ikväll, det känns lite bubbligt inuti.

När jag kom hem la jag mig på soffan med kvällstidningen men den konkurrerades snabbt ut av en brittisk dokumentär om vuxna som inte kunde läsa och skriva, men som nu fick hjälp med att försöka knäcka koden. Det var mycket intressant och rörande. Jag kan knappt förstå hur svårt det måste vara att vara analfabet i en värld där det skrivna är så viktigt. Jag tror det var första delen av tre, hoppas jag kan se hur det går för dem. Detta påminde mig om Stenarna skola ropa av Ruth Rendell, där inledningsmeningen lyder som följer: "Eunice Parchman dödade familjen Coverdale därför att hon inte kunde läsa eller skriva." Jag tror jag har puffat för den boken tidigare, men gör det igen för säkerhets skull.

När jag ändå är inne på bokpuffningar kan jag också nämna Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Hon skymtade förbi i TV-rutan i ett samtal om förlåtelse med Stefan Einhorn och Carina Höglund. Heberlein verkar skarptänkt och jag tror att hennes bok är viktig. Så läs den också. (Einhorns böcker är inte heller så dumma, men det får väl vara någon måtta med boktipsen.)

Efter soffliggningen fylldes jag inte bara av tankar utan också av lite städlust. Så jag fejade lite här också och det känns ju alltid bra. Regnet vräkte ner utanför och det smattrade så trevligt mot husväggen. Men nu återstår nog inget mer än att lägga mig i min renbäddade säng och titta på ett avsnitt av Mad men och drömma om Betty Drapers garderob. Eller om hennes man Don. Jag får se vad jag väljer.