Så är det

Som några av er vet är jag väldigt förtjust i TV-serien Vita huset. Jag har inte tänkt något särskilt om det, vi är ju alla förtjusta i olika saker och det här gillar jag, alltså ett helt normalt intresse. Men igår hände det! När jag kröp till kojs satte jag på det näst sista avsnittet "Institutional memory" som jag har sett många gånger och som jag gråter till varje gång för det är så bra, så bra. Sedan märker jag hur min hjärna börjar skapa en lista över de bästa avsnitten ur alla sju säsonger. Jag hade kommit till plats fyra när det slog mig: Det här är inte helt normalt och inte särskilt coolt. Jag är en riktig nörd!