Sexköp

Denna första semestersöndag har jag tillbringat på balkongen tillsammans med sol, kaffe, DN och Aftonbladet. Många sidor ägnas åt Littorins påstådda sexköp. Om det är sant eller inte återstår väl att se men så här post-Göran Lindberg förvånar nästan ingenting längre. Jag förstår verkligen inte män (och kvinnor) som köper sex och när jag tänker på sakernas tillstånd blir jag både desillusionerad och nedslagen. Men idag lyftes jag upp något av Katarina Wennstams debattartikel i Aftonbladet:

I debatten om sexköp anförs ibland faktauppgiften att en av åtta svenska män någon gång i livet betalar för sexuella tjänster. Det är förstås en skrämmande hög siffra, men det är också en uppgift värd att vända på. Inte minst med tanke på den senaste tidens rapportering om både den före detta polischefen Göran Lindbergs anmälda övergrepp och sexköp, och om före detta arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins påstådda sexköp.

För om en av åtta män köper sex, så innebär det också att sju av åtta män inte gör det. Trots att det är förhållandevis enkelt (låt vara olagligt) och trots att det inte kostar mycket mer än en bättre middag för två, så avstår sju av åtta män från att köpa en annan människas kropp för sitt egna höga nöjes skull. De tycker helt enkelt inte att de har den rätten. [...] De tycker inte att det är okej att köpa sex, och de låter därför bli. Oavsett hur tufft de har det hemma eller på jobbet.

Här hittar ni hela inlägget. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article7449601.ab

Återstoden av söndagen ska jag tillbringa med att göra mest ingenting i väntan på fotbollen. Och när den är slut ska jag njuta av det faktum att det inte är arbetsdag imorgon.