Asfaltblues

Tid i stugan är tid för reflektion. När jag är där läser jag mycket, lyssnar på radio (och tänker varje gång, varför lyssnar jag aldrig på radio hemma?), och umgås lite med släktingar. Alla mina barndomssomrar har jag tillbringat där och det var ju bästa stället på jorden. Vi, mina syskon, kusinerna och jag, lekte, badade (även om jag var något av en badkruka som barn, och är väl i viss mån ännu), bråkade, sprang, fiskade, ja allt som barn fulla av sommar och spring i benen gör. Och fortfarande är det underbart att vara där men på ett helt annat sätt nu så klart eftersom livet som vuxen är så annorlunda jämfört med barnaåren.

Men tiderna förändras och så gör även sommarstället. De här dagarna har vi pratat lite om vad som kommer att hända med byn i framtiden. Nu finns en bofast morbror och några mostrar och morbröder som tillbringar en hel del tid där vilket gör att det hålls efter, till glädje för oss helg- och semesterbesökare. Och själv behöver jag sällan, för att inte säga aldrig, fundera på gräsklippning, för det gör min mor. (Tack mamma!) Men vad händer sedan, när den generationen är borta? Vi barn och barnbarn har flyttat, en del långt bort, en del kort bort. Man vet inte hur det kommer att bli, mer än att det kommer att förändras. Jag och min kusin A satt och pratade om just detta och han sa ungefär, att man kan ju bli deppig över det, eller tänka att vi haft många goda stunder här. Förändringar tillhör livet. Så jag försöker tänka så.

Men en sak gör mig lite vemodig. Jag åkte upp till Vuollerim för att handla. Där bodde min farmor och min mormor och morfar, så gatorna känns välbekanta. Men asfalten får på sina ställen, till exempel där macken förr låg och där vi (om vi hade tur och någon skjutsade oss) köpte glass, ge vika för gräs och buskar. Det är för mig en bild av hur samhällen förändras och, om det vill sig illa, så sakteliga försvinner.

Nåväl, nu är jag hemkommen igen tillsammans med mor och systerdotter. Ikväll har vi tagit emot den nya bokhyllan från Ikea och skruvat och donat lite, men är inte färdiga ännu. E har bakat och bjudit på kladdkakemuffins och det var mycket gott och precis vad man behöver när man monterar Billy. Imorgon blir det staden och lite shopping. Plus bokhylla, vare sig man vill eller inte.

Nu är timmen sen, den ömma modern har somnat, men vi nattugglor ugglar ännu, men det är väl bäst att försöka sluta de blå. Godnatt Sverige, "where ever you are".