Luther eller fröken duktig

Jag har varit sjuk ett par dagar och mest legat, jag måste ha slagit världsrekord i att sova för det har inte varit särskilt många vakna timmar sedan torsdag morgon.

Några saker har slagit mig här under täcket. Jag är, tack och lov, sällan sjuk, men när jag är det känns det nästan alltid som om jag maskar. Nog hade väl jag orkat jobba... Är det Luther som står på axeln och viskar eller är jag så dålig på att lyssna på min kropps signaler, att den måste ta i om jag överhuvudtaget ska höra något?

En annan känsla som också kommer över mig när jag är sjuk är tyvärr ensamhet. Jag känner mig nästan aldrig ensam när jag är ensam, det händer oftare när jag är tillsammans med andra, då kan jag få den där känslan att jag är utanför och inte riktigt hör till. Men bor man ensam och kylskåpet är tomt, då fortsätter det att vara det, trots att det skulle sitta fint med lite nyponsoppa. Och vattenglaset vid sängkanten fylls inte så där av sig själv. Nu vet jag att jag har många fina vänner som gärna och genast skulle fixa min kyl och badda min panna, men det är inte alltid så lätt att ringa, i alla fall inte när man är född med inte-vilja-vara-till-besvär-genen. Lät det ynkligt? Då får det vara så, för det är jag ibland, ynklig.

Men nu har livsandarna börjat återvända efter lite mat i magen och en dusch, och imorgon finns nog både ett och annat i kylen. I alla fall framåt kvällen.

Blev inspirerad av Skavlan ikväll och vill gärna läsa både Nando Parrados Jag lever och Barbara Ehrenreichs Gilla läget. Och jag kan nog till och med tänka mig att köpa Thake thats nya album. Den är något visst med den där Robbie Williams.