En känsla av vemod kom över mig ikväll. Googlade på ordet och fick bland annat "nedstämdhet" som synonym men det stämmer inte riktigt för mig. Vemod är mer eftertänksamt än sorgset. Kom att tänka på Owe Wikströms bok Till längtans försvar: eller vemodet i finsk tango som jag läst och tycker om.
"Det finns en känsla som ibland drabbar oss - när vi måste skiljas från någon, när vi längtar hem, när vi minns flydda tider eller märker hur fort allt har gått eller när vi annars blir djupt gripna eller tacksamma - vi kallar det vemod. Andra gånger är det en konkret upplevelse av skönhet som gör att vi blir berörda och djupt påverkade. Det är så ljuvligt att det nästan gör ont - en bitterljuv känsla... Det finns också ett vemod inbyggt i själva livet. Sett i ett större sammanhang hänger detta vemod samman med den känsla av hemlöshet och förvirring vi kan känna inför existentiella livsfrågor."
Så kan det vara.
Nu ska jag och mitt vemod krypa till kojs, kanske tillsammans med ett paket Ballerina kladdkaka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vemod är ett slags längtan utan kärlek.
SvaraRaderaHar också hört en annan intressant citat av en fransk politiker La Rochefoucauld som sa att vemod är en moralisk död :)