Idol

Nu ska jag säga något som kanske är som att svära i kyrkan, men jag gör det ändå. Jag är inte sådär överförtjust i Idol-konceptet och tittar inte ofta på programmet. I seriestarten för att jag faktiskt tycker att det finns drag av mobbing och lyteskomik i uttagningarna, och sedan för att jag inte tycker det är så bra. De gånger jag sett programmet måste jag säga att det inte alltid har låtit så bra. Jag förstår att det är annorlunda om man hängt med och har en favorit, men nu har jag ju inte gjort det. Och den i finalen som sjunger bra, han röker braj. Är det sådana idoler vi vill ha? Eller ska man vara blid till sinnet och skilja på sak och person? Fast det är nog naivt att tro att tolvåringarna som tittar gör det.