En sak som är både bra och dålig med att bli lite äldre, är att man på något vis får bättre sinne för proportioner. Med det menar jag att jag inte längre, eller kanske hellre, inte alltid, hetsar upp mig över sakernas tillstånd. Jag brukar tänka på det Stenmark sa, att det inte går att förklara för någon som inte begriper, när jag tycker att min omvärld beter sig mindre begåvat.
Men nu måste jag bara få säga ett par ord om den pågående pepparkaksgubbedebatten och Walt Disneys borttagande av stereotypa filmfigurer. Jag tänker inte redogöra för debattens innehåll (man får googla om man vill bli uppdaterad). Jag vill bara säga att jag blir så upprörd när man sammanblandar och överförenklar debatten och drar slutledningar av typen "Jaha, nu måste vi förbjuda allt som är brunt, bajs till exempel." Det handlar inte om det! Varför kan man inte sakligt diskutera de problem vi har med till exempel rasism eller sexism? Johannes Anyuru skriver i en intressant debattartikel: "Varför finns det en så stor beredskap i Sverige att omedelbart driva med det ganska okontroversiella påståendet att vissa bilder eller ord eventuellt hjälper till att upprätthålla en rasistisk struktur?" Om ni vill läsa hela artikeln så finns den här: För vita svenskar är rasisten alltid någon annan . Karin Ketchupmamman, vars son inte fick vara pepparkaksgubbe, skriver så här: Pepparkaksgubbar och nötter. Det är två exempel på röster som nyanserar debatten och vår värld behöver fler nyanser, inte färre!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar