30 minuter

Det tog 30 minuter för mig att gå in på Colorama och skriva en önskelista för mina väggar i min nya lägenhet. Det var rätt kvickt om jag får säga det själv, och det får jag ju. Nu hoppas jag bara att devisen "först tänkt är bäst" stämmer. Och att hyresvärden har tomtepolicy och uppfyller "önskor" på listor.

Gråväder blev det denna valborgshelg och det drar faktiskt ner mitt humör. Eller så är det inte vädret, utan jag själv. Som jag skrivit någon gång tidigare, ibland kan man känna sig som en sandsäck i sin egen luftballong.

Knak

Knak sa det idag när mobiltelefonen gick sönder på riktigt. Tur att det inte var bilen.

Murphys lag?

Datorn pustar och frustar och ibland blir skärmen blå; "Ett allvarligt fel har inträffat... Om det här är första gången du ser detta meddelande, starta om..." Jag brukar låtsas att det är det, och följdaktligen starta om. (Förra kraschen lärde mig att det är viktigt att säkerhetskopiera, så nu gör jag det.) Min hopfällbara mobiltelefon har förlorat sin spänst och känns slapp när jag öppnar och stänger. Automatväxellådan i bilen växlar konstigt och idag när däcken blev omlagda såg jag att jag bör köpa minst två nya sommardäck. Varför är det alltid såhär? Saker kan väl gå sönder lite eftersom istället? (Ja, jag vet att sommardäcken inte borde komma som någon överraskning, men nu gjorde de det. Vissa saker känns bättre att förtränga.)

Men det är världsliga saker. Med risk att låta äckligt präktig, säger jag att det ändå är positivt att jag har alla dessa saker som kan gå sönder. Den förestående flytten gör mig uppåt och det känns lätt att andas. Som karaktären Henslowe säger i Shakespeare in love: "Strangely enough, it all turns out well." Någon annan undrar hur: "I don't know. It's a mystery." Så jag drar några djupa andetag och förlitar mig på livets mysterier.

Klappat...

... och nästan klart. Idag har jag sålt lägenheten och det gick ju geschwint. Nu önskar jag bara att det går lika lätt och raskt att flytta bohaget. Men det brukar gå bra och gör det säkert den här gången också. Det är rätt kul att packa upp på ett nytt ställe, det är resan dit som kan ta på krafterna. Men om jag blir trött ska jag tänka på att P-O Enquist kommer att pryda väggen i mitt nya hem... Tack Liselott!

Om nu ett gott skratt förlänger livet så har Maria Montezami förlängt mitt med flera månader. Ikväll var hon helt obetalbar!

Cool moster

Utdrag ur chatt med 12-årig systerdotter ikväll:

(Kompisen) C ba: din moster är med i tidningen, jag ba: jag vet visst har jag en cool moster ;)

Femton minuter

My fifteen minutes of fame.

http://www.nsd.se/nyheter/boden/artikel.aspx?ArticleId=5327703

(Det finns en artikel i Kuriren också, s. 20 i e-tidningen. Lyckades inte länka till den. )

Hemma!

Nu är jag hemma igen!

Hemat imorgon

Trodde att vi kanske skulle fa flyga hem idag men sa blev det inte. Tidigaste flyg den 24... Nu tar vi plan B, alltsa inte nagot plan alls utan tag, farja och hyrbil. Startar imorgon 06.14 och beraknar vara hemma nagon gang onsdagnatt. Da vet ni.

Resklar!

Resväskan färdigpackad, ögonbrynen plockade och fjärilar i magen. Alltså precis som det ska vara innan man åker till Krakow.

Uppläsaren

Såg igår filmen The Reader och tänker fortfarande på den. Den påminde mig om att ju längre jag lever, desto tydligare blir det att inget är svart eller vitt. Livet går mer i gråskalor (de som har ett svart-vitt perspektiv brukar vara rätt tröttsamma att umgås med i längden). Filmen påminde mig också om boken Stenarna skola ropa av Ruth Rendell där den inledande meningen lyder som följer: "Eunice Parchman dödade familjen Coverdale därför att hon inte kunde läsa eller skriva." Språk är mackt som jag brukar säga.

Och varje gång Ralph Fiennes grät, då grät jag också.

Just nu håller jag på att undvika att packa för jag gillar inte att packa. Det går ganska bra.

Puff

Jag gör ännu en puff, som GW brukar säga, för Ditt liv på sex ord. Surfa in på sidan http://www.livshistorier.blogspot.com/ och botanisera bland tänkvärdheterna. Idag läste jag den här:

Drog en gräns och fick konturer.
av Mammamamma och forskare, Umeå.

Ikväll lagar Mauro och Plura mat igen och jag är bjuden!

Citat och handbojor

Att sätta ut lägenheten på nätet kändes faktiskt mer personligt än jag trodde det skulle kännas. Folk ska titta på mitt hem och tycka något om det. I grevens tid kom jag ihåg att plocka bort handbojorna från sänggaveln, och det var nog tur för det hade kunnat missförstås... Det syns ju inte på handbojor att de är en oskyldig och rolig present som anspelar på en rosa rattmuff jag en gång ägde och mitt skämtlynne. ("Vilken fin säng du har! Jag vet, och så är den så lätt att fästa handbojorna i." Ni fattar.)

Ikväll ringde det på dörren och efter jag öppnat sjöng jag en snutt från en Dahlgren-sång:

Aha, det ringer på dörren, säg vem kan det va?
Jehovas vittne, åh gud vad kul vi ska ha!
Ge mig nån annan, ge mig nån annan nu,
vem som helst men helst nån annan.

Det var säkert ett trevligt vittne, en äldre man i pälsmössa som ville tala om att vi själva kan välja om vi vill vara onda eller goda. Jag var inte så pratsugen. Om sånt pratar jag hellre med mina vänner, för så klart väljer vi (som är vid sunda vätskor) själva hur vi vill vara och hur vi vill agera. Men ibland gör vi ont fast vi inte vill eller menar det men det hör väl till om man är en människa bland människor. Någon vis person har sagt att vi dömer andra efter deras handlingar, och oss själva efter våra avsikter.

Ge oss kraft nog att förlåta oss
själva och varann
så att vi kan gå vidare nu
i våra senare år.

Det här hade kunnat vara ett bibelcitat (eller hur Monica?) men det är Lundell. Jag gillar att han först sjunger att vi ska förlåta oss själva och sedan varandra, för så tror jag det fungerar.

Det är för övrigt ytterligare en märklighet med mitt minne, jag minns sångtexter (jag tycker om bör nog tilläggas) väldigt bra. Eller så är det inte märkligt alls, utan bara en fråga om motivation och känsla.

Nya perspektiv

Ikväll har jag plockat lite inför lägenhetsfotografering imorgon. En ovanlig aktivitet, att försöka se lägenheten med andras ögon och försöka tänka på vad som "gör sig bäst". För det är kanske så att det som jag tycker är personligt och charmigt, för andra bara är saker och stök, hur otroligt det än kan låta.

Drömtolkning någon?

Under påskhelgen har jag drömt något väldigt underligt. Kommer ni ihåg TV-serien Lagens änglar? Där figurerade advokaten Arnie, seriens flirtkula. Hans sekreterare hette Roxanne och hade rött hår. (Också underligt att jag minns det här hur enkelt som helst, medan till exempel Gustav Vasas söner har en betydligt mer undanskymd plats i mitt minne.) Denna Arnie har i drömmen varit hemma hos mig och diskat. Samtidigt med diskandet gav han mig lite läppstiftstips, han tyckte att jag skulle använda en väldigt röd färg, som (helt logiskt) hette Gips. Det som var extra bra med det här läppstiftet var att det var/hade 30 meter. Fråga inte, men jag tror att denna siffra hade något med färgen att göra, kanske styrka eller något. Vissa dagar undrar jag mer än andra hur min hjärna fungerar...

Håller på plocka lite inför mäklarfotografering och pendlar mellan underbart och vad håller jag på med? Förmodligen helt normalt, men ni vet, alla dessa val. För övrigt kan jag upplysa er om att det är både trist och tidskrävande att plocka bort kylskåpspoesi.

I have an announcement

Då var det dags igen, efter en del vånda men än så länge inget besvär, har jag bestämt mig för att flytta. Det var ju ändå 2,5 år sedan sist... Nu går lasset till Luleå och nu när jag bestämt mig känns det toppen. Som jag har sagt till några, jag känner mig glad i magen och det var ett tag sedan jag kände så.

Åsikterna om den förestående flytten är olika, min brors kommentar är den bästa så här långt. När jag undrade om han hört att jag skulle flytta sa han bara: "Det är ingen som är förvånad. Varför köper du inte en husvagn istället?" Jag och min syster med familj räknade ut hur många gånger jag flyttat i mitt liv och det här blir trettonde gången. Det är väl ändå inte värst? Men som en kollega sa i veckan apropå alltings relativitet: "Två hår på huvudet, det är lite, men två hår i soppan, det är mycket."

Oh, happy day!

Pappa har varit i Umeå på återbesök idag och allt ser bra ut! Det var en påskpresent det!